Fästingar - spindeldjurens antikrist

Jag kan inte påstå att jag är ett stort fan av något spindeldjur, varken skorpioner, vanliga spindlar eller noskvalster. Fästingar toppar nog dock listan och måste vara något av spindelvariantens svar på antikrist. Vad gör man? Hur kommer man undan? Vi kan lätt undvika att gå i högt gräs, att stoppa in långbyxorna i tubsockorna och sedan finkamma skrymslen och vrår för att avlägsna eventuella blodsugande gratisätare. Våra djur har inte samma valmöjligheter. De rör sig i samma miljöer och inte har tummar att använda för att stoppa ned pälsbyxorna i sockorna. Idag finns det flera olika preparat att använda, vissa säkrare än andra, och vi djurägare tvingas välja mellan pest eller kolera. Ska jag kamma min hund full i nervgift eller ska jag riskera att den smittas av borrelia eller anaplasma? Bor man i ett fästingtätt område eller har djur som lätt får fästingar är det dock oftast en nödvändighet att någon form av skydd. Fästingburna sjukdomar är inte att leka med.

Jag har tidigare skrivit om hur mycket kunskap saknas på kattsidan och att många likställer katt med hund. Ja, i en del avseenden är detta sant. De är båda köttätare, men där katten är strikt karnivor är hunden mer flexibel. De är båda rovdjur, men där katten är solitär är hunden ett flocklevande sådant. Katten är samtidigt också ett bytesdjur vilket gör att deras naturliga beteenden skiljer sig i fler avseenden. Det är alltså viktigt att vara försiktig med generaliseringar. Detta är också extremt viktigt vid val av fästingmedel! Vad som fungerar på hund kan ge allvarliga nervskador och i värsta fall död, hos katt.

Kanske är du en fästingförespråkare och då behöver du inte fortsätta läsa, men för er andra: Tänk till före! Tänk på fästingpreparat som medicinska medel och glöm inte att örthalsband inte kontrolleras på samma sätt som våra läkemedel. Vidare kan vitlök ge förgiftning eller anemi och är alltså inte att rekommendera. Så det gäller att göra sin fästingläxa och tänka efter före.