Jourarbete

En realtivt lugn dag på kliniken har kommit till ända. Fredag idag och har nu 5 lediga dagar att se fram emot. Bäst att ladda inför att jobba helg till veckan!

På kliniken där jag jobbar har vi beredskap dygnet runt, också på helger, och det kräver en hel del personal för att få det att fungera. Förra året var vi tre sköterskor och en veterinär dagtid, där en var ordinarie och sedan två sommarvikarier. I år tycks vi vara två, en ordinarie och en tillfällig, men det ska nog gå bra! Försöker göra det bästa av situationen i och med att det är begränsat med vad jag får göra och nu när jag inte är färdigutbildad. Jag är väl ingen drömkollega direkt att jobba helg med i och med att jag inte får ge narkotiska preparat, ej injicera intravenöst osv. Det blir en del pyssel med att få det att gå ihop när man inte är så många på kliniken, men jag försöker att ta igen det med bra förberedelser och struktur runt om så att det bara är de förbjudna momenten som jag hämtar hjälp för.

I en intervju jag läste för ett tag sedan tillfrågades en sköterska eller veterinär vad som var jobbigast med yrket. Svaret blev då att alla förväntar sig att man ska säga att det jobbigaste är avlivningar, men att det som faktiskt är jobbigast i längden är allt jourarbete. Att jobba kväll och helg är något som kommer med yrket, och visst kan det kännas motigt att behöva jobba när alla andra är lediga, men som jag sagt förut: Det är en helt annan stämning och flyter det på bra är det till och med roligare än en vanlig vardag! Det är en utmaning att få allt att gå ihop smidigt och lyckas man med det får man en välbehövlig adrenalinkick! =)

Breaking dawn

Nej, detta är inte ett hyllningsinlägg om Twilight (även om jag ska medge att jag är ett fan). Nej, detta är mer om gryningen ute i verkligheten. Vad gör du nu om morgonarna vid 4-5 tiden? Jag är ofta redan ute på vägarna och färdas när gryningen kommer och det bästa med det hela är inte stillheten, även om den är storslagen, och det är inte ljuset, även om det är vackert - utan det är det fantastiska djurlivet! Under mina två somrar som pendlare har jag sett oräkneliga rådjur, ett antal rävar, vissa grävlingar, några harar och en varg. Välkommen till Värmland - här ser vi varg på vägen till jobbet! =D

Jag skulle vilja övertyga min sambo att vi ska åka ut till ett jakttorn innan gryningen en dag och sätta oss och vänta - vad kommer vi att få se? Han är inte överexalterad över att behöva gå upp vid 3 dock.

Som ni förstår går mitt djurintresse djupare än enbart till de domesticerade husdjuren, vilket har använts emot mig både en och två gånger. En barndomsvän provokativt hotade att döda sniglar och maskar om han inte fick leka med mig. Smickrande? Ja... kanske på något avigt sätt. Uppskattat: Nej.

En domesticerad innekatt i skogen

Sommar, sommar, sommar...

Sommartid är högsäsong på djurkliniken. Förutom de patienter som kommer in även övriga året, kommer också många årstidrelaterade fall in och stallavdelningen svämmar just nu över av ormbettspatienter.
Nåja, det var kanske en överdrift. Det går sällan mer än en dag utan att man får in ett ormbett som läggs in. Svullna hundhuvuden och smärtande kattassar både här och där.
Påkörda katter tycks också populärt speciellt såhär under sommaren då de flesta katter väljer att gå ut mer. Tyvärr. Skadorna är sällan trevliga. (Then again, vilka är det?)

Om ett år är jag färdigutbildad. Då har första årskullen från det treåriga programmet examinerats och letat sig ut på arbetsmarknaden. Det ska bli spännande att se vad framtiden har att utvisa, speciellt med tanke på allt som händer gällande yrket framöver.

Nu ska jag strax återgå till stallavdelningen, snart går nästa ormbettshund hem.

Tacka JA!

Första urvalet till utbildningen är gjort och antagningsbeskedet kom i torsdags, vilket kanske inte gått så många förbi. I år var det lägsta betyget antaget i första urvalet 21,51. 46 stycken är antagna till utbildningen, detta inklusive överintag för att kompensera eventuella avhopp.
Gratulerar till er som fått en av platserna och välkommen till studierna och Skara till hösten!

Jag fick frågan angående reserver, om man har någon chans att bli antagen om man hamnat på reservlistan. Så jag har roat mig med att leta fram lite statistik över betygen från föregående år. Det är siffror från gruppen utan kompletteringar.
HT 2010
Urval 1: 21,60 i betyg.
Urval 2: 21,31 i betyg.
Det säger ingenting om hur många reserver som tagits in, eller hur många som kom in i andra urvalet, men man kan i alla fall se tendenser till hur mycket betyget rör sig. Det är ju inga garantier för hur det kommer att se ut i år, men det kan vara intressant ändå.
I min årskurs kom flera in i andra urvalet och några reserver kallades också. Någon strax innan kursstart och den sista reserven kom någon dag efter att utbildnigen börjat.

Så bara för att man blivit reserv behöver ingenting vara kört, men glöm nu inte bort att tacka ja till era reservplatser (eller platser, för er som blivit antagna)! =)

The other side of the story...

Inte alla fall slutar dock i solsken... Det finns patienter som kommer in till polikliniken för, vad djurägarna tror, en mindre åkomma, och får åka från kliniken utan vän då undersökningen upptäckt en allvarlig, terminal sjukdom bakom den lilla åkomman. Jag kan inte föreställa mig hur traumatiskt det måste vara.

Att ta bort ett djur är alltid svårt, men att gå från att tänka "Jag hinner nog förbi apoteket innan de stänger för att hämta ut eventuellt recept" till att, några timmar senare, åka hem med kopplet i handen eller buren tom måste vara extremt chockerande. Ibland önskar jag att vi kunde erbjuda någon form av stöd på kliniken i form av en krisgrupp eller dylikt...

Detta kan låta absurt för många, till och med för många som är djurägare själva. Inte sällan hör man ägare inne på kliniken roas över all teknik som används för att diagnosticera och behandla, men så ser verkligheten ut idag. För många, om inte för de flesta, djurägare innebär avlivning ett sorgearbete likt den när de mister en anhörig, och stöd från något håll önskas ofta. Idag får djurägarna gå hem och bearbeta förlusten själva, eventuellt med lite sympati från familj och vänner, men som jag upplever det så tas förlust av ett husdjur sällan riktigt på allvar från omgivningen. Kanske tillåts sorg under samma dag, kanske under några timmar, men inte under någon längre period. En vecka? Otänkbart.

Kanske blir det annorlunda i framtiden... vem vet?

This is where the magic happens...

...och även om ni hört att det är i kändisarnas sovrum i Cribs, så är det fel. Det är på stationärvårdsavdelningen på djurkliniken. I alla fall ibland. Som idag.
Ibland har vi inne extremt dåliga patienter. Patienter som nätt och jämnt lyfter på huvudet vid tilltal eller ligger helt platt på sidan utan att reagera på något. Vissa av dessa patienter avlider, vissa blir successivt bättre, och vissa, som en patient idag, får från ena ytterläget till det andra på ett dygn. En patient som igår bara låg, helt orkeslös, fick idag gå hem - pigg! Förändring kan gå fort och patientens tillstånd kan vara som dag och natt från en dag till en annan. I de bästa fallen så går det mot ett tillfrisknande. Tänk vad rätt analyser, rätt insatt behandling och omvårdnad kan göra. En solskenshistoria.

Vård

Ytterligare en vecka till ända... Att jobba kväll följt av dag är tidseffektivt för mig som pendlar och vid sådana tillfällen övernattar i Karlstad, men man blir väldigt trött! Lediga dagen efteråt tar jag sovmorgon! I onsdags blev jag väckt vid tolv. Väckt! Trött var ordet.

Veckan har gått åt till en hel del jobb på stationärvårdsavdelningen. Många inskrivningar, en del hemgångar och nu, innan helgen, också en del dåliga akutfall som behöver mycket tillsyn, omsorg och medicinering. Denna vecka har det inte blivit något jobbande ute på polikliniken, men det gör mig inte så mycket - vård är ett trevligt ställe att vara på! =)

Mina stenben och min squashomsorg

Med fötter och ben som känns som stenklumpar sitter jag nu här i min lånade övernattningslägenhet efter ett kvällspass på kliniken. Ibland kan det vara väldigt skönt att jobba helg eller kväll. Det är i regel inte så många som jobbar, det är lugnare, tystare - men samtidigt kan det också vara stökigare och mer bullrigt än det någonsin är under dagen/vardagen. Allt beror på tid, tid, tid. Hur många akutpatienter kommer in? Vilka typer av fall? Hur komplicerade blir behandlingarna? Hur många ligger inne?
Måndagar brukar i regel vara väldigt fullspäckade eftersom det är oftast då, de som väntat under helgen, kommer in. Under helgen så kommer det ju enbart in akutpatienter, alltså skrivs också många in. ERGO: måndagkvällen kanske är dömd till att bli stressig? Många inlagda från helgen och många nya akuter.

Aaanyhow, nu ska jag gå och vattna några bönstjälkar och squashplantor och sedan lägga mig med benen i högläge. Om 8,5 timmar kör vi igen!