Hästspråk for dummies...

...eller kanske snarare HästÄGARspråk for dummies. En sådan handbok efterfrågar jag såhär tre dagar in i nya praktikperioden. Sista höstterminen på programmet har inletts och jag omges nu av stålhätteskor, tvångsspiltor och portabla röntgenapparater. Ja, och hästar förstås.
För eventuella nykomlingar: Jag är en rookie på hästar. Det kommer förklara en hel del av mina kommande inlägg.
Hittills har inte själva hästhanteringen uppbådat något större problem (jag spenderar mina första två veckor på polikliniken, dagmottagningen, också så hanteringen är inte så omfattande ännu), utan det är snarare så att jag har svårt att förstå hästägarspråk. En helt ny värld av terminologi! Jag är motvilligt lite imponerad. ;)

Hästvärlden tycks full av termer och begrepp som kan göra mer erfarna hästpersoner än mig förvirrad (det är i alla fall vad jag försöker intala mig). Som hund- och kattmänniska så känns smådjur så mycket mer självklara, terminologin är inte lika komplex och ja... allt känns mycket mer lätt.
Fast allt har väl egentligen bara med erfarenhet och kunskap att göra, många känner likadant inför katter som jag gör inför hästar. Igår frågade besiktningsmannen som kollade vår lägenhet nu innan avflytt om vår cornish rex Wallmar var en hund. Det är andra gången någon frågar.

Distanskurser och examensarbeten

Det är inte bara programmet som börjar igen på måndag, utan också SLUs övriga kurser. Denna termin tänkte jag läsa 10 hp hund- och kattetologi på distans utöver programmet. Kurser går ifrån Skara så det är lite dumt att jag nu är i Kolbäck fram tills november, men mot slutet av kursen är jag skarabo igen. Jag har kollat schemat lite över helgträffarna som är, och upplägget känns mycket bra! Det ser jag fram emot!

Jag har ju haft mina funderingar om vad jag ska skriva min kandidatuppsats om. Det har varit många idéer, men inga som jag kunnat greppa om och bena ut problematiken inom. När jag satt på tåget på väg till Stockholm förra veckan fick jag dock plötsligt en idé som jag lyckades arbeta ut något vettigt av. Så efter att ha diskuterat med en lärare har jag nu skickat ett mail till kursansvarig och frågat om det är ok att lämna in examensämne redan nu.
Vad det är? Ja, det får ni veta lite längre fram... ;)

Smådjur vs häst

Om en vecka har jag kastats in i nästa etapp av VFUn: Min hästpraktik.
Det är med blandade känslor om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig varit en hästperson och har väldigt lite erfarenhet av hästar, även om jag fått en hel del mer nu under utbildningens gång.
Det är inte det att jag inte tycker om hästar, det gör jag, men kanske mest på avstånd. Jag har väldigt svårt att se mig själv jobba på en hästklinik i framtiden... men det blir med all säkerhet lärorika veckor!
Så det kan ni tänka på om ni vill läsa utbildningen: Ju mer erfarenhet av hund, häst och katt ni har desto bättre!

Dock kommer jag antagligen att vara helt slut under mina 10 veckor där så jag ber om ursäkt på förhand om de kommande 20 inläggen kommer att bestå av oläsligt dravel.

På resande fot

När ni läser detta har jag och min sambo lämnat utsikten på bilden ovanför och är troligen i full färd med att utforska Naturhistoriska Riksmuséet eller gå runt på Skansen... vi är alltså i huvudstaden och njuter av några dagars semester så jag har gjort som TV-kockarna och förberett lite i förväg så att ni ska ha lite att läsa. =)

Under djursjukskötarutbildningen som den ser ut nu blir det en hel del flyttande, men det kanske många av er redan har förstått. Först och främst flytten till Skara (om man nu inte råkar bo där redan), sedan 10 veckors smådjurpraktik och 10 veckors hästpraktik, och har man då otur är dessa två kliniker på olika orter. Därefter bär det alltså tillbaka till Skara för de sista 8 månaderna. Man blir mycket bra på att flyttpacka och städa, tvivla inte!

För vår del just nu har vi precis bokat om besiktningstiden på vår Kolbäckslägenhet så att vi ska kunna vara hemma, och är i full färd med att hitta vårt sista boende under utbildningen. Tillbaka till Bertland i november, något jag faktiskt ser väldigt mycket fram emot! =)

Förändringarnas tid är här...

...för många och på många olika sätt. Några förbereder sig nu på att flytta till Skara och träffa sina nya klasskamrater i DSS11, andra väntar spänt på eventuell reservantagning och kanske planerar back up-planer, ytterligare andra inser att de valt fel och vill något helt annat.
Vissa, sådana som jag, slutar sina sommarjobb och inleder en ny termin på utbildningen. Nu återstår två veckor av sommaren att vara ledig och njuta. Kanske ta en till båttur med Birka och Råttan?

Det har varit en bra tid på djursjukhuset även i år! Mycket att se, mycket att lära, trevliga medarbetare att återse... Ett av mina många varma minnen från i sommar är ett brev med mitt namn på till oss på vårdavdelningen, från en glad och tacksam djurägare som fått hem sitt djur på bättringsvägen. Rörd? Oh ja!

Nu har jag lämnat kliniken för i år, och vi får se om vi ses igen nästa sommar. Då är jag färdigutbildad och redo att påbörja ett fast jobb... någonstans där ute.

Arbetsskador

Liksom inom många andra yrken finns det risk för arbetsskador när man jobbar som djursjukskötare. Det behöver inte alltid vara de mest uppenbara som rygg- eller knäbesvär efter många lyft, utan skaderisken inom djurhälsovården är bredare än så. Vi hanterar djur, inte sällan mer eller mindre mot deras medgivande. Det hör inte till det "naturliga beteendet" för ett flyktdjur att låta sig undersökas och exponeras när det är sjukt eller skadat, och eftersom djuren inte förstår våra intentioner gäller det att kunna hantera var patient på rätt sätt och utvärdera vad som är rätt. För katter är kanske det mest förekommande misstaget att man har för bråttom, katter kan tycka att samma behandling, låt säga en injektion, är helt ok eller fara för livet, allt beroende på hur man beter sig gentemot katten.
Att etologi, djurens beteende, är viktigt i vårt yrke är inte bara nödvändigt för att ge bra vård, utan också för att minimera våra egna skador.

Så, rygg- och knäbesvär är såklart vanligt förekommande, men det finns också risk för bit- och rivskador av olika omfattning, risk vid exponering av olika läkemedel osv. Ett vitt spektra. Till vardags hör förstås blåmärken och lättare rivsår. Inte alltid är det djurens "fel", mitt senaste blåmärke har jag orsakat alldeles själv när jag lyckades snärta mig själv på handryggen när jag tog av mig handskarna. Lyckat.

Teori + Praktik = Nyckeln till framgång

Jag brukar ofta säga att vår utbildning är en perfekt kombination av teori och praktik. Vi läser mycket teoretiskt, mycket mer än själva yrket sedan är teoretiskt, men varierat med praktiska moment som tillåter oss att befästa kunskapen och utveckla tekniker vi sedan kan använda. Teroribiten är viktig för att förstå helheten, förstå varför och hur och det praktiska är viktigt för att vi ska kunna utnyttja våra kunskaper till fullo.
Att tio veckors VerksamhetsFörlagd Utbildning är väldigt utvecklande är kanske lätt att förstå, men vissa saker som man lärt sig under tiden kan vara lite svåra att peka praktiskt på: Det HÄR har jag lärt mig! Utan det har varit en successiv uppbyggnad av tekniker och hantering osv. Vad jag däremot kan säga att VFUn gett mig rent praktiskt är kunskap om hur man jobbar med bilddiagnostik. Vi har givetvis läst en del under utbildningen, och även övat praktiskt några enstaka gånger, men det är en stor skillnad mot att heltid spendera två veckor på röntgenavdelningen!
Jobbade nu i helgen och då hade jag stor användning av vad jag lärde mig under praktiken och efter att ha uppfriskat minnet gällande det nya datasystemet fungerade allt finfint. Det kanske inte blev de mest perfekta ledbilderna, men ändå, helt användbara! Underbart att känna att man kan vara någorlunda frigående!

2/3 - check!

Om tre veckor bryter SLU ny mark. Då inleder den första årskullen på det treåriga programmet sitt sista år. Det har alltså redan gått två år sedan jag och min sambo åkte Skara runt och tittade på lägenheter, två år sedan som den stapplande början mot legitimerad djursjukskötare tog fart.
2/3 har gått fort, men vad mycket man hinner lära sig och utvecklas!
Första året inleddes med en massa anatomi och fysiologi och lite farmakologi, men först och främst: Hur ser det friska djuret ut? Vilka är skelettdelarna och vad tusan heter de på latin!?
Jag satt med gloslappar och förhörde mig själv med det svenska ordet på ena sidan och det latinska på den andra. Sen fanns det ju ord man aldrig tidigare hört på svenska ens...

Till veckan kommer andra antagningsbeskedet och då kommer antagligen ytterligare några att tas in i DSS11 och de, liksom jag för två år sedan, ta de första stegen ut på osäker mark och snubbla över latinska termer och begrepp. En spännande tid väntar er! =)

Pre-helgförberedelser

När man har varit ledig i några dagar så tror man kanske lite naivt att man ska fortsätta där man slutade när man lämnade jobbet innan ledigheten. Så är det aldrig på ett djursjukhus. På vårdavdelningen måste man lära känna 10-15 nya djur, anamneser, preferenser och mentalitet. Vill man ge bra vård, tror jag, att det är viktigt att man tar sig tid med alla djur första gången man ser dem, och inte bara gå på diagnos och sjukdomshistoria och sedan tro att man "kan" djuret. Stationärvården handlar om så mycket mer än bara medicinering.
Därför var det en liten utmaning igår att komma tillbaka efter 5 dagars ledighet och inte känna igen ett enda djur. Nu är jag dock varm i kläderna, har bekantat mig med alla patienter och är redo för helgens utmaningar! =)