Hunden och kattens dagbok

Jag vill på förväg be om ursäkt för detta, icke direkt utbildningsanknutna, inlägg. Vår klassrepresentant, eller mentor, eller vad man nu ska titulera henne, skickade en rolig text till oss innan vi åkte iväg på praktik. Den har också blivit dramatiserad av RIX MorronZoo för den som hellre hör den i talformat inflikat med massor av hysteriska skratt. Mycket smittsamt får jag lov att påstå! =P Imorgon lovar jag att skriva ett normalt inlägg igen. Kan bara tillägga att vi idag, efter arbetsdagen, varit på en cancerförläsning som en av klinikens veterinärer höll i. Extremt intressant! Får något av mina djur suspekta knölar vet jag definitivt vem jag ska ringa! Röntgade också en abdomen (buk) idag som visade sig vara en partiell magomvridning (ett mycket allvarligt tillstånd som akut måste opereras om den är total). Vi tog bara den laterala bilden med hunden liggandes på sidan eftersom att risken för att den skulle vrida sig mer ansågs för stor för att ta en bild när den låg på rygg, vilket först var tanken. Se där, nu blev det ju ett vettigt inlägg ändå! Nu till det jag egentligen ville...

Hundens dagbok

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!

Kattens dagbok

Dag 856 av min fångenskap... Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt. Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Här är den orala dramatiseringen: Hunden och kattens dagbok

Ventrodorsal abdomenprojektion

1,5 vecka efter VFU-start och jag känner att ju mer man lär sig desto mindre kan man. Helst hade jag velat vara en månad på varje avdelning, minst! Man får väl helt enkelt acceptera att även när man tagit examen så är man aldrig fullärd. Denna vecka har jag tagit lite fler egna bilder! Abdomen (buk), thorax (bröst) och några enstaka ben. Har själv tagit hand om djurägare och dirigerat, ställt in och tryckt av vid några tillfällen! På ett stort ställe, som där jag gör min VFU, får man se väldigt mycket stora saker - komplicerade frakturer, svåra sjukdomstillstånd och avancerade diagnostikmetoder. Mycket intressant och mycket lärorikt! Även om man kanske inte får se lika mycket öron- eller sårrensning så känns det ändå som att man kommer ta igen dessa längre fram i arbetslivet. Är nöjd med min praktikplats! =)

Veckans höjdpunkter

Inatt har jag drömt om röntgen. Drömt om positioneringar och inställning, mAs och kV, patienter, patienter, patienter... Lite samma syndrom som brukar uppträda inför en tenta då jag drömmer om exempelvis farmaka och vaknar mitt i natten funderandes på om acepromacin är antiemetiskt (motverkar kräkning) eller inte (vilket det för övrigt är).

Jag ska nu sätta mig och ta igen lite skolarbete som jag ligger efter med. Speciellt då i etologikursen som jag läser utöver programmet, men ska även börja anteckna ned lite tankar om hygienrutiner på bilddiagnostikavdelningar.

Veckans höjdpunkter:
- Tagit egna röntgenbilder och lärt mig massor om positionering!

- Sett genomlysning av urinvägar på en hund. Tänk er som en röntgenbild, men istället för en stillbild så är det rörlig bild. På monitorn kan man alltså se direkt in på valda organ och se vad som händer i realtid.

- Lärt mig göra hjärtstick.

- Varit med och röntgat katt, hund, iller och nymfparakit. =)

Till veckan ska jag nog försöka vara lite mer på MR (magnetröntgen) och CT (datortomografi/CAT scan) också, men eftersom att slätröntgen är det som är vanligast på djurkliniker kändes det viktigast att få med så mycket som möjligt av det.

Vecka 1+2: Bilddiagnostik

Fyra dagar av VFUn har passerat i en rasande fart och snart är det en vecka sedan vi lämnade vårt älskade Skara. Jag har sagt det förr, men måste säga det igen: Jag är så tacksam över att det är fler DSSare på samma klinik som jag. Vår VFUplats är dessutom så pass stor att vi inte ens är på samma avdelning samtidigt, men man har stort utbyte av varandra när vi väl ses under lunch och efter arbetstid.
Mina två första veckor kommer jag att spendera på bildiagnostikavdelningen där det, förutom slätröntgen, även finns MR (magnetröntgen) och CT (datortomografi). Jag kommer att lära mig så sjukt mycket under mina veckor här! Fantastiskt! =D Har redan varit med om att röntga en nymfparakit (vaken sådan) och tagit några bilder själv. Det är många patienter på en dag på ett så stort djursjukhus, och idag har det gått i ett!
Det är ovant att jobba hela dagarna. Det är lite skillnad från att sitta på föreläsning en hel dag. Dessutom är man fortfarande helt slut, både mentalt och fysiskt, av senaste tidens stress inför tentor och flytt, att faktiskt flytta samt att vara ny på praktikplatsen, men det går inte en dag utan att man lär sig något nytt! Under teoretiska kurser kan det vara svårt att hitta studiemotivationen när det gäller saker som man inte tycker är så intressant, men nu sitter jag frivilligt med den übertorra röntgenboken och VILL lära mig att positionera och ställa in alla parametrar rätt! =D

Happy St Patrick's Day

Paddy's day firades in igår på studentpuben med irländskt tema. Tentaplugg och flyttpackning till trots kom vi iväg för att socialisera, lyssna på musik och dricka några Kilkennys. Mycket trevligt var det! Här intill ser ni veterinärutbildningens grundare herr Hernquist som också firar i irländsk anda!

Såhär dagen innan tentan har jag nu nått tillståndet av det obligatoriska införtentasymptomet: hjärnobstruktion. Det går inte in en enda detalj till trots att jag vet att jag egentligen behöver läsa på mer farmaka.

Det känns tungt att lämna Skara om mindre än två dygn. Mycket tyngre än jag hade trott. Det ger mig en föraning över hur jag kommer reagera inför examen... vattenfast smink hej hej!

Nu börjar Kalla Fakta som ska handla om djursjukvården (bland annat) så nu ska jag bege mig.

Om det tar lite lång tid tills nästa blogginlägg nu så kan det vara för att internet inte kommit igång i vår nya lägenhet, men hör av mig igen så fort jag får möjlighet!

Multitasking!

Sitter här och multitaskar med en klasskompis. Blir förhörd på hästanestesi för tillfället. Vi har hållit på sedan 9 imorse så vårt fokus är väl kanske inte vad det en gång var.
Denna vecka har vi haft två olika seminarier. Det första handlade om olika fall där vi skulle välja ut farmaka, anestesisystem, övervakning och postoperativ vård för olika typer av patienter. En mycket lärorik dag! Vi jobbade i små grupper först för att diskutera fram vad vi tyckte passade bäst för de olika djuren och sedan presenterades det inför klassen.
Det andra, igår, var ett artikelseminarium där vi läst ett antal vetenskapliga artiklar om riskerna med anestesi. På eftermiddagen gjorde jag om min operationstvätt och nu är det bara en anestesiexamination kvar - tentan!

Jag tycker att det märks att kursansvarig lagt ned mycket tid på att arbeta ut den här kursen, även om det är lite mycket just nu med flytt och olika examinationer. Vi i vår klass är ju lite av försökskaniner annars eftersom att vi är den första årskullen som går det treåriga kandidatprogrammet.

Att bli jagad av en minigris och att tvätta operationsområden med små nallebjörnar...

...ja, det är vad jag har gjort de senaste nätterna. I mina drömmar alltså. Stressen inför praktisk tenta, två seminarier som examineras, salstenta PLUS att organisera en flytt börjar ta ut sin rätt. Minigrisen var en extremt obehaglig typ som aldrig lämnade mig ifred och som låste fast mina armar och ben med sina superstarka klövar. Hmm, man behöver kanske inte vara någon erfaren drömtydare för att tolka det här.

Praktiska examinationen gick över förväntan och ska bara göra om en övning - operationstvätt, vilket jag redan visste. Gjorde ett klantigt misstag och råkade ta i osterilt område med sterila handskar. D'oh!

Snart är det dock dags för VFU och idag har vi haft vår sista föreläsning på åtta månader! Det kommer nog att kännas konstigt att komma tillbaka till universitetet efter så länge ute i arbetslivet. =)

Postpraktisktentakänslor...

Nu är den praktiska tentan genomförd. 8 stationer med olika uppgifter kan avbockas, och man skulle kunna tro att det nu känns väldigt bra, men nej. Jag känner mig nästan mer osäker nu än när jag går från en salstenta. Bara för att övningarna helt plötsligt examineras av en person som står och betraktar varje rörelse så förvandlas hjärnan till pulvermos och efteråt tänker man "Vad gjorde jag egentligen där inne?". Detta trots att vi övat flitigt på alla uppgifter innan! Nåja, vi får se.
I praktiken går de praktiskt examinationerna till enligt OSCE-modellen. Vi har i förväg fått ett antal uppgifter som är uppdelade i många, många steg. Några steg är kritiska - de måste ha utförts för att man ska kunna bli godkänd, men jag antar att de vill att man klarar de flesta stegen oavsett. Sedan väljs ett antal, av de många uppgifterna vi fått ut att öva på, ut som examinationsstationer. På varje station finns en examinator som inte får ge någon form av feedback utan som ska betrakta och kontrollera att alla moment utförs. Ibland kan man behöva be examinatorn att agera assistent vid exempelvis knäppning av steril rock eller dylikt. I de flesta fall har man sex minuter att fullfölja uppgiften som man då fått läsa innan klockan börjar ticka. Det kan stå t.ex. att man ska assistera vid en operation och ska klä sig sterilt och använda öppen metod vid handskpåtagning. Efter fyra minuter piper en klocka för att signalera att man nu har två minuter kvar... Klarar man inte uppgiften på utsatt tid blir man inte godkänd.

Det låter kanske hårt, men om man ska ha praktiska prov så tror jag att det är en bra, standardiserad modell att gå efter, annars kan betygssättningen lätt bli för subjektiv. Nu ska jag återgå till att plugga till salstentan litegrann... Sista spurten nu innan VFUn!

Från skarabo till kolbäcking...

Om två veckor, då är vi inte längre skarabor. Då är vi kolbäckingar, uppsalabor, helsingborgare eller sundsvallingar. Känns konstigt. Det är idag 40 platser per årskull på programmet och det gör att man blir väldigt tight med människorna man läser med! Hur ska jag klara mig i 8 månader utan min klass? Lyckligtvis hamnade jag på en av de större VFU-klinikerna så jag har några DSS:are nära! (Närmaste kommer att bo i samma hus, två trappor upp! =D) Tack och lov för Facebook och Skype i tider som dessa!

Praktiska examinationer på måndag för min del och har därför varit på KTC idag och övat lite mer. Gick igenom alla moment idag, inklusive intuberingsövningen som jag tidigare inte gjort då rävarna vid mitt ordinarie övningstillfälle var lite väl stelfrusna i svalget. Förutom att rävhantering i undervisningen nu kräver lite mer skyddsutrustning i form av munskydd och skyddskläder på grund av dvärgbandmaskfyndet för några veckor sedan, så gick momenten relativt smidigt. Det svåraste är inte, enligt mig, narkosapparaten, intuberingen eller att bibehålla asepktiken under långa moment, det svåraste är att packa en instrumentkorg för autoklavering. Tänk er att ni ska slå in en julklapp i hushållspapper utan tejp (ok, två tejpbitar får man, i slutet), och det måste var slätt, tight och fint! Ungefär så känns det.

Valbara kurser!

Kommunikationskursen är nu avslutad i och med hemtentans inlämnande och nu är det bara att invänta resultatet. Kvar innan VFUn börjar är nu de praktiska examinationerna på måndag och den stora anestesikursen den 18 mars. Flyttpackandet är, som ni förstår, i full gång parallellt med övande och pluggande och städande och planerande.

Vi har nu fått information om de valbara kurserna som ligger under vårt tredje år. Normalt sett finns det stora möjligheter för SLU-studenter att exempelvis plugga kurser eller någon termin utomlands - för alla förutom djursjukskötare och veterinärer. Eftersom att båda har legitimationsyrken krävs stor kontroll över utbildningarna och således är våra valmöjligheter under utbildningen lite begränsade.
Som utbildningen ser ut nu så väljer vi en 10 hp-kurs, antingen i rehabilitering eller i nutrition och sedan en 5 hp-kurs, då i kommunikation eller i arbetsplanering. Jag är nog ganska säker på vad jag ska välja. Skulle jag ångra mig kan jag alltid komma tillbaka och läsa de kurser jag inte valde efter min examen.