skip to main |
skip to sidebar
Sederat min sista häst. Skött min sista hästnarkos. Lagt mitt sista taffliga bandage. Mockat min sista box. Lagt min sista permanentkanyl och svettats vid min sista fölhantering. Nej, så är det kanske inte, men for now. 9 veckor häst-VFU är slut. Det kanske låter underligt när det kommer från en hästrookie, men jag kommer att sakna det. Faktiskt. Sista dagen spenderade jag på operation (ni kanske har märkt att jag gillar operation på häst? =P) och det inkluderade tre stående operationer och en allmän anestesi. En av de andra hästarna idag skulle ha varit under allmän narkos, men hon bedömdes vara alltför ataxis (för oregelbundet rörelsemönster) på sin sedering att vi inte vågade. Lyckligtvis gick operationen att genomföras ändå genom att låta henne bli stående. Anledningen till att man inte vill riskera att helt söva en sådan häst är uppvaket. Om hästen har problem att stå ordentligt på sedering kan man tänka att dessa blir än större efter allmän anestesi och risken att de skadar sig när de försöker ställa sig upp är stor. Hade man ändå behövt söva en sådan häst kan man hjälpa till med assisterad resning där personalen, via olika tekniker, hjälper hästen i uppvaket. 19 veckor av praktiska erfarenheter från djursjukvården är förbi. Jag kommer tillbaka till Skara som en ny person med mer insikt, mer erfarenhet och, förhoppningsvis, mer pepp än någonsin. =) Vad som däremot inte kommer tillbaka i lika bra skick som jag, är min namnskylt. Sprattliga katter, bråkiga hundar och buffliga mammaston har gått hårt på den lilla plastbiten. Kanske ska den få gå i graven nu, det finns snart inte tejp nog i världen för att hålla den samman...
Hm, låter lite som titeln på en bok. Kanske mitt framtida, nostalgiska, magnum opus om min häst-VFU? ;) Två dagar kvar av sista veckan på häst-VFU. På fredag har jag tagit ut min lediga dag för jourhelgen jag jobbade så att jag hinner förbereda det sista inför flytten.Just nu sitter jag på vår enda stol och använder skärbrädan som datorbord. Detta alltmedan cornishen Wallmar försöker bryta sig in i en kattgodisask. Bäst jag gör något åt det innan han tar en överdos av kattmyntelinser.Vad har jag lärt mig under dessa, snart 9 veckor, på en stor hästklinik? VFUn är en stor del av utbildningen, kanske inte tidsmässigt, men rent utvecklingsmässigt och jag känner mig lite som en ny person som återvänder till sista halvåret på utbildning. Vad jag lärt mig, det hela är för överväldigande för att ens sätta ord på. Jag har lärt mig massor om hästbeteende, medicineringstekniker, säkerhetstänk och mer om anestesi än jag kunnat drömma om. Hoppas bara att jag nu ska kunna hålla alla kunskaper vid liv tills det är dags att praktisera dem ute i "verkligheten". Men de små sakerna då, om jag måste nämna några. Ja, då har jag lärt mig:- Att hästurin har ungefär samma färg som Mälaren (enligt en viss insiktsfull veterinär).- Att vissa hästar tycks kunna känna igen ljudet av deras eget hästsläp.- Att hästarbete kräver muskler (note to self: skaffa sådana)- Att en fin pylorus (där magsäck övergår till tarm) kan orsaka jubelrop och eufori.- Att, även om skaderisken är hög, och säkerhetstänket ett absolut måste, så är det inte sällan ens egen klantighet som orsakar den största blodutgjutelsen...Mina veckor som hästrookie är snart över, och jag måste säga att det har varit fantastiska sådana. Personalen på kliniken är helt outstanding och det är med saknad och tacksamhet jag lämnar dem på torsdag. Nu är det dags för mig att resa mig och hitta ett nytt gömställe för kattmyntegodisen, Wallmar har lokaliserat badrocksfickan.
...åt väster där som sol'n går ner, där vägar mötas fyra fler, Skara stad vi ser! (Ett litet utdrag ur Skarasången).Snart är det dags att återvända till Skara ute på slätten, med domkyrka, kullerstenar och Dofsan (som för övrigt inte är en storpudel utan en å). Vi har redan flyttat ett lass ned, en historia som jag verkligen ska bespara er, och jag måste säga att jag har saknat Skara! Jag har också slängt ett öga på de kommande kurserna som vi ska läsa fram till januari: Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd 3 och rehabilitering. Schemat ser minst sagt späckat ut så jag hoppas att hjärnan inte får träningsvärk.Det ska dock bli jätteroligt att få träffa klassen igen! Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men jag har studerat på universitet tidigare där man var närmare 100 personer i samma "klass". Det är lite skillnad att vara knappt 40 kan jag säga. Gemenskapen är så mycket starkare och det var så mycket lättare att hitta nya vänner!Sista veckorna nu på kliniken. I veckan har jag bland annat sett en stående operation där man opererade bort en äggstock som tumöromvandlats. Den var stor som en handboll och innehöll en halv liter vätska. Tydligen är det vanligt att dessa tumörer producerar testosteron (det manliga könshormonet) vilket ofta gör att ston som drabbas utvecklar ett mer hingstaktigt beteende. Intressant!
Med risk för att späda på er uppfattning om att jag är ett totalt klantarsle så tänkte jag nu fortsätta min, numer rätt gedigna, lista över förvärvade arbetsskador. Jag vet inte om det är på grund av min egen fascination över vad man kan lyckas göra med sig själv, eller om det är för att visa att man är sin egen största fiende... eller bara för att det är ganska roligt, som jag berättar om alla skador för er. Well, here goes:- Lyckats klämma fingret i bandagesaxen ("fel" ände). Två gånger. På mindre än en minut. På två olika fingrar. Ja, det blev blodutgjutelse.
- Lyckats träffa mig själv i ögat med en full dos av alcogel. Till mitt försvar var pipen igenkloggad och tog en heeelt oväntad vinkel än den beräknade.Oftast är det inte patienterna som är farligast, utan sin egen klantighet. Med rätt kunskap kan man undgå många skador. Oavsett om det är kunskap gällande etologi, fysiologiska faktorer, famakologi eller bara basic info som hur man bäst hanterar en bandagesax.Förra veckan på operation kunde jag bocka av ytterligare ett moment på min lista: Att vara steril assistent. Jag hjälpte till vid en kastration och fick en mycket pedagogisk genomgång av hur man gör och varför. Det händer mycket på hästoperation, och jag känner att jag har lärt mig så otroligt mycket mer gällande anestesi här, än på smådjurssidan. Som sagt, alla hästar under anestesi är katastrofpatienter, vilket är väldigt lärorikt! Jag har fått en helt annan förståelse och ett nytt intresse för just detta ämne. Misstänker dock att jag tycker att jobba på operation på häst är lite mera spännande än operation på smådjur... Vem behöver etologiska kunskaper när det finns anestesigas? Hästhanteringen har aldrig varit lättare. (Hoppas att ni känner mitt stora etologiska intresse nog vid det här laget för att inte ta mig alltför mycket på orden... ;))
Hette ett Simpsonsavsnitt jag såg tidigare i veckan. Så kanske det är... i den tecknade världen, men verkligen inte i vår! Att fetma blir vanligare och vanligare bland människor är vardagsmat, dessvärre återspeglas detta också på vårt djurägande. Det är beklämmande att se hundar som väger 10, 15, 20 eller till och med 30 kg för mycket! Eller katter med tvåsiffrig vikt när det normala egentligen hade varit 3,5 kg. Jag lider med dessa djur och jag kan verkligen inte förstå hur man som djurägare kan blunda för faktum. Flertalet av patienterna är uppenbara djurskyddsfall, men många är mer diffusa och gränsfall. Våra djur drabbas av precis samma sjukdomar som vi vid övervikt. Diabetes, hjärtproblem, andningssvårigheter, för tidig död... det är inte ovanligt att dessa patienter måste få extra syrgas för att orka med över huvud taget när de kommer in till kliniken.Att bedöma hull kan vara svårt, men ta hjälp av kliniken och väg djuret regelbundet. Var noga med hur mycket foder djuret får (inklusive godis, rester osv)! Idag finns det flera olika dietfoder att ta hjälp av och många sköterskor kan utveckla bra bantningsprogram för djuren. Survival of the fattest kommer nämligen aldrig att leta sig utanför Springfield.
Idag har våra "frivilliga" veckor inletts på hästpraktiken. Det är veckor där vi får välja själva vilken avdelning vi vill vara på (olika från klinik till klinik dock, men vi får i alla fall några veckor där vi väljer själva). Själv stannar jag kvar på operation en vecka till och den ser ut att bli mycket spännande! Bland annat kommer vi ha en operation som involverar laser och en annan vars like aldrig gjorts på häst i Sverige tidigare. Som sagt, mycket spännande!Tiden bara flyger iväg när man är på operation, jag vet knappt hur det går till men vips så är klockan 12 och dags för lunch! Kanske är operation min grej ändå...? Tycker bara att det är lite tråkigt i längden när djuren ligger däckande mest hela tiden. =PÖvrigt: Vi har nu börjat flyttpacka på riktigt och idag har det mesta av köket packats ned. Imorgon väntar badrum, därefter vardagsrum (bokhyllor med alltför många, tunga böcker), sovrum och hall. Hoppas på att få en "ledig" kväll på fredag för att i helgen sedan dra det första flyttlasset tillbaka till Skara.Det är skönt att bo stort, men vid tillfällen som dessa hade ett rum med kokvrå inte varit helt fel.
Andra veckan på operation nu och även om det varit relativt lugnt så har jag bland annat sett en halsoperation! Parametrar man blivit bortskämd att kunna kontrollera såsom ögonläge, pupillstorlek, tårflöde, ev nystagmus osv är lite mer svåråtkomliga när huvudet ligger indukat, men det gick det med! =)Jag har börjat rekognisera arbetsterrängen inför framtiden - vilka kliniker finns? Var ligger de? Hur många anställda? Hur ser avdelningarna ut? Jag vill veta allt om alla! Man måste bara älska internet och dett informationstillgänglighet!Varje år har programmet anordnad arbetslivsdagar där kliniker runt om i landet bjudits in till SLU för att träffa oss studenter, ge oss lite information och godis, och nätverka med framtida arbetstagare och vice versa. I år blir nog arbetslivsdagen mer spännande än någonsin eftersom att det snart är verklighet. Den 1/6 tar de första treåringarna examen! Det är med skräckblandad förtjusning och jobbar nu ut en plan för hur jag ska få mina klasskompisar att söka anställning i rätt del av landet... ;)
Arbetsskador förvärvade under jourhelgen:- Skärsår av grässtrå - Träningsvärk i händerna efter gräsplockning- Blåsa på fingret efter att ha klippt 2 kg gräs till kortare strån.Farligare än så blev det inte! =P Ovanstånde grässkörd var till en patient som behövde lite mer lättsmält föda, därav klippandet! Det var en rätt behaglig helg, även om vi på söndag låg efter i tidsschemat en del då vi började dagen med en buköppning av en kolikhäst. Det blev helgens enda operation som jag deltog vid, men annars var det fullt upp med de inneliggande patienterna och en stadig ström av akutpatienter. Jag har fått se lite av varje faktiskt. En buköppning, en sparkskada (som involverade stora blodflöden), en hovböld, en ögonskada... Idag har jag min lediga dag och har planerat in totalslappande med film och popcorn så snart alla saker på Att Göra-listan är avbockade.- Skriva blogg och rapportera om helgen: Check! ;)- ...dricka upp kallt kaffe som glömts bort under ovanstående aktivitet: Chee...eeeck.
