Jourverksamhet

För att vi ska få ut det allra mesta av vår VFU-tid så finns dels en momentlista som ska genomföras, dels några andra kriterier som ska uppfyllas. Universitetet har samarbete med ett antal kliniker ute i Sverige som de anser lämpliga för vår utbildning (du kan alltså inte välja att göra din praktik var som helst...), och det gäller att uppfylla några kriterier, exempelvis jourverksamhet. Momentlistan innehåller uppgifter som inkluderas i en djursjukskötares arbetsdag såsom lägga kanyl, immobilisera en 600 kgshäst inför undersökning (tackar gudarna för sedering!) eller smittrena efter infektiösa patienter.
Andra faktorer som också ska uppfyllas är då att jobba två kvällar, eller en helg, på klinikens jourverksamhet. För mig infaller detta just denna helg. Spännande! =D
Till VFUn hör såklart också ett antal teoretiska uppgifter, inte att förglömma.

Första veckan på operation har gått fort förbi och jag börjar känna mig liiite varm i kläderna. Jag har börjat greppa övervakningsutrustningen, som i stort kanske är liknande smådjurs, men på samma sätt inte alls, vilka parametrar man mäter och vilka riktmärken man har att gå efter. Klurigt är det! Mina anteckningar från hästanestesiföreläsningen tycks dock vara helt korrekta: Varje hästanestesi är en akutpatient så det gäller att vara observant! ;)

Operation Häst

Ibland har jag perioder där min första tanke när jag vaknar på morgonen är: Åeee, över tolv timmar kvar tills jag får sova igen.
Just nu är en sådan period. Jag antar att det är all ny kunskap som tröttar ut min hjärna och ger mig ett sömnbehov jämförbart med ett spädbarns.

Trots överdriven trötthet så trivs jag väldigt bra på min klinik! Trevliga sköterskor, trevliga veterinärer, trevlig stämning! Denna vecka har jag börjat på operation och har bland annat hunnit med en stående operation där hästen då alltså inte läggs i allmän anestesi utan ges preparat så att den förblir stående under ingreppet. Ju fler stående operationer man kan göra desto bättre egentligen. Hästar är, som bekant, stora djur, och lång tid i liggande ställning kan ge skador såsom tillfälliga pareser (förlamningar) eller myositer (muskelinflammationer), för att nämna några. Under operationsveckorna kommer jag också att vara en del på sterilcentralen och idag, när det har varit relativt lugnt, har vi hunnit med lite instrumentvård.

Legitimationen - good or anus?

Jag själv är, som jag tidigare också sagt, positivt inställd till just legitimationen. Så tycker inte alla, har jag förstått. Bland annat har vissa kliniker varit kritiska rent av aktiva motståndare och, jag antar, rädda för att behöva öppna plånboken och betala djursjukskötarna skälig lön. ;)
Jag har dock hela tiden fått för mig att veterinärer också är positiva - det blir en kvalitetssäkrad vård, de behöver inte ta ansvar för var någon annan gör osv. Men så kom jag att tänka på att jag faktiskt inte har den blekaste aning om vad majoriteten av veterinärerna tycker? Good or anus? Dunno. Jag hoppas såklart att de ska se fördelarna i det hela, att djursjukvården drivs framåt!

Hästpraktiken har precis börjat, men för att få till en smidig flytt så gäller det att vara förtänksam. I min hjärna är det snart dags att flytta från Kolbäck och de första lådorna är redan packade. Det gäller att vara förberedd, snart slår verkligheten till!

Med epiduralkatetrar och ispistoler i doktorsväskan...

Ibland händer saker och ting så fort att man knappt hinner med att rapportera allt till bloggen, men jag ska göra ett försök att ge några smakprov av intressanta fall jag sett och upplevt. =)
- Arbetsendoskopi
När man med endoskop ned i svalget via nosen tittar med kamera. Under arbete, dvs i detta fall: galopp. Mycket intressant! Jag och veterinären stod vid sidan av med en liten dator och såg allt som hände i hästens svalg medan den rörde sig runt i ridhuset. Vanliga endoskop som man använder när hästen står stilla kommer från humanvården medan denna utrustning är specialanpassad för just häst. Priset? Sisådär en halv miljon.
- Scintigrafi
En form av bilddiagnostik där man injicerar ett radioaktivt ämne i hästens blodomlopp och sedan tar bilder med en gammakamera. Substansen tas upp extra mycket där det är aktivitet i kroppen och man kan se ansamlingar vid ex. inflammationer osv. Det knepiga med denna typ av bilddiagnostik är såklart dels den radioaktivitet som ämnet och sedan hästen utstrålar. Tack och lov har häst mycket kroppsmassa så det är inte mycket mängd som själva djuret strålar efteråt. Urinet däremot är inte att leka med! Dels så måste hästen stå stilla i ca 1,5 minut under tiden som bilderna tas. MYCKET komplicerad även på en sederad (som fått lugnande medel) häst! 2 timmar tog scinten jag var med på och då var det över 20 projektioner som skulle tas.
- Epiduralkateter
Tydligen inte så ofta man lägger en sådan på häst, men denna patient hade extrema smärtor och behövde så effektiv administrering av morfin som möjligt.
- Bortfrysning av svulster på penis
Ja, som det låter. Man fryser bort dem med, vad jag föredrar att kalla för "ispistol", men som egentligen är ett instrument som fryser med hjälp av lustgas.

Ja, det var ett axplock! There's more to come. =)

Hästklinik på väg!

Hästsjukhuset har en ambulerande klinik som åker ut på inbokad besök i området runt om. Med den åkte jag och en veterinär ut förra veckan. Det var intressant att se hur arbetet fungerar och vilka möjligheter man har även om de är lite begränsade. Trots att all utrustning måste vara portabel så kan man ändå använda både ultraljud, röntgen och behandla diverse åkommor. I stort så blir uppgifterna inte så olikt från de inbokade besök som kommer in till sjukhuset. Skillnaden är ju dock att hästarna slipper fraktas flera mil, och att djurägarna slipper avsätta en dag åt att komma in till sjukhuset.
Mycket praktiskt! Det var dessutom en trevlig upplevelse att få komma ut och träffa djurägare hemma, i en mer avslappnad miljö. =)

Liv - Död - Liv

...står det på likboden på kyrkogården på min hemort. Jag var dödligt rädd för att gå förbi där som liten och även om texten är menad som hoppfull så skrämde nog den mig mest av allt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att "hantera" döden och när jag som barn insåg, tack vare en svensk talkshow, att alla dör, låg jag vaken länge, hade svårt att sova och var fruktansvärt rädd för att min familj skulle dö.
På kliniken måste jag hantera död nästintill på daglig basis, och även om jag tappat räkningen på antalet avlivningar jag deltagit i, så har jag ändå svårt att smälta det hela. Ena sekunden lever individen, den har ett liv, möjligheter, en historia. Nästa sekunden är allting borta. Av individen finns bara ett skal kvar. Livet är borta.
MEN
Det är också smärtan för de djur som avlivas som är sjuka. Det är en tröst. Döden är ett skydd för djuret att slippa behöva fortsätta lida av sjukdom, att slippa riskera att fortsätta misskötas, misshandlas, vanvårdas.
För mig är det obeskrivligt svårt att gå oberörd från en avlivning, oavsett orsak, men kanske mest när friska djur avlivas. Friska, unga djur som hade kunna ha ett bra liv.

Att jobba med djur är inte bara solsken, men vilka jobb är det?

Två veckors poliklinik.

Dessa två veckor på polikliniken har bestått till stor del av hältutredningar, en del endoskoperingar (av urinblåsa, trachea, svalg och luftsäckar) och akupunkturbehandlingar. Jag har testat shockwaveapparaten och gjort lite enklare sysslor. Som rookie är det dock begränsat vad jag vill utsätta djurägarna för, så jag har försökt känna av situationen och gjort det jag tyckt vore passande. Några röntgenbilder har jag tagit själv i alla fall, dock med lite instruktioner från en sköterska. Nästa vecka går jag över till vårdavdelningen, där blir det nog lite mer praktiskt.
Här på hästsidan har vi också fått 3 tomma veckor där vi får vara där vi känner att vi behöver eller vill vara mer.

Jag har ju ställt mig lite skeptisk till den här delen av VFUn på grund av min oerfarenhet, men jag gillar det alltmer! Inte så att jag kommer att överge mina smådjursdrömmar och börja på häst, men jag trivs bra här! Personalen och stämningen är trevlig och jag får inte samma splittrade känsla som jag fick på det lite större smådjursjukhuset. Det visar väl hur viktiga ens kollegor är! Utan teamkänsla falierar de flesta arbetsplatser förr eller senare.

A hard, hard work...

En foglig 15 kgs hund ska röntga abdomen (buk) i en utredning. Jahapp, sänker bordet och låter hunden hoppa upp. Höjer och lägger hunden ned medan matte och/eller husse håller i. BEEP - röntgenbild tagen. Det låter simpelt nog och även om man får bråka en hel del med vissa smådjur för att få de eftertraktade bilderna så är det ingenting gentemot det hårda jobb och den teknik som krävs på hästsidan. "Seså, upp på bordet nu lilla 500 kgs hästen så ska vi lägga dig ned!" Nej. På häst har man istället portabelt röntgenrör och flyttar sig runt patienten istället för tvärtom. Abdomenbilder kan man oftast inte ens ta på häst på grund av den stora massan.
Som sagt, mycket teknik och knep krävs för att få arbetet att flyta på och jag förvånas ofta över hur medgörliga de stora djuren är ändå. Hade de velat hade man ju på sekunden legat i en blöt liten pöl på golvet.

Jag blir så imponerad av personalen här som klarar av det tunga arbetet och som dessutom lyckas ha fritid och familj och egen häst! När sover de här personerna? Jag är dödstrött även om jag får sova 8 timmar per natt. I helgen sov jag 12 timmar mellan lördag och söndag. Men DÅ kände jag mig utvilad och pigg! =)

Den, det, it...

Jag fortsätter med lite mer terminologi och jargong. Jag upplever att den skiljer sig mycket mellan smådjur och häst och att det senare är mer rått, rakt på sak och praktiskt. Jag har försökt analysera det här nu och jag antar att det har att göra med "hästanvändandets" historia. Ett arbetsdjur som gör nytta på gården - oumbärlig! Numer också en inkomstbringande hobby, en passion, en karriär, en sport. Det har formats ett speciellt sätt att tala om djuren och flera gånger denna vecka har jag hört djurägare kalla sina hästar för "den". Det behöver inte betyda att de tycker mindre om sina djur, men jag som kommer från smådjurssidan blev lite förvånad. På smådjurssidan får man ibland onda blickar om man råkar säga "han" till en "hon" och vice versa. Det är det jag menar med att vara mer rak på sak.

Jag upplever att hästägarna som kommer hit är väldigt pålästa! De är kunniga och uppmärksamma, de känner sina hästar väl och noterar lätt små förändringar i hästens tillstånd och prestation. Nu generealiserar jag, men det är överlag det intryck jag fått under min första vecka. På smådjur är det inte alltid ägarna har så bra koll.

Handlar då allt om pengar? Hästar är stora djur, dyra i inköp och drift, de kräver mycket tid och omsorg. Ser man det då kanske mer som en investering, än om du fått din kattunge gratis. Nu säger jag inte att alla som fått katter gratis eller billigt är dåliga djurägare, men just att de inte kostar några större summar bidrar till problematiken. Kostade lite i inköp - slit- och slängvara. Du är mer rädd om din iphone för 6 000 kr än om din gamla Nokia 3310 som du fick ärva.