Här sitter jag nu, 17 mil ifrån Skara, på golvet i en
kaosartad lägenhet och med en verktygslåda som skrivbord. För några dagar sedan
var jag fortfarande student vid SLU. Nu sitter jag på en kandidatutbildning i
djuromvårdnad (och ett obekant golv i en hyresrätt i Karlstad). Om några veckor
kanske jag har insett vad som faktiskt har hänt. Att tre år har gått och att
jag inte kommer att flytta tillbaka till Bertland igen. Att jag inte längre kommer att ha tentaångest
samman med mina underbara klasskompisar,
gå till Hernquistbiblioteket klockan 23 på kvällen för att kopiera en
artikel (ok, det har bara hänt en gång men ändå) eller köra fredagszumban för Louise på gymmet. Nostalgianfallet är ett
faktum.
Jag kommer innerligt sakna mina klasskompisar, att träffa
mina nära vänner dagligen och jag kommer att sakna lärarna på programmet, men
nu går livet vidare. En ny epok inleds. Arbetslivet.
SLU har gett mig möjlighet att arbeta med det jag verkligen
vill och det har också gett mig mycket erfarenhet och möjligheter på vägen dit.
Tack för detta!
Som ni förstår kommer detta att vara mitt sista inlägg på
djursjukskötarbloggen och jag vill ge er mitt varmaste tack för alla frågor,
funderingar, uppmuntran och intresse som ni visat under åren som jag skrivit
för studentbloggen! Jag önskar er allt gott i framtiden!
Jag fortsätter med er som jag gjorde med mina klasskompisar och lärare: Jag säger inte hej då, utan vi hörs och ses!
Mvh,
Marica, kandidat i djuromvårdnad och förhoppningsvis snart legitimerad djursjukskötare
