Om crazy cat vs crazy vet

Idag såg jag den nya tidningen av RAID där min reseberättelse är med! Wohoo! =) Dock har den inte hittat till min brevlåda än, men den kommer nog snart!

Fick en kommentar på bloggen om hur jag tyckte att man skulle ändra på hanteringen i videon jag publicerat nedan och eftersom att hemtentan där denna film ingick är betygsatt nu antar jag att det är ok att jag uttalar mig... =) Här är ett utdrag av min analys av filmen men många andra kan ha tolkat den annorlunda eller gett andra förslag till förbättringar.

Katten vokaliserar genom att fräsa, morra och skrika och vill inte gå ut ur buren. Visar tydliga signaler på att den vill bli lämnad ifred genom ovannämnda vokalisering och öronen lagda bakåt. Djurhälsopersonalen tycks mycket rädda för katten och försöker hålla så stort avstånd som möjligt till katten och hanterar den ganska bryskt, något som förvärrar kattens känslotillstånd och katten reagerar med mer och mer aggressivitet. Kattens mun är öppen, vilket är ytterligare ett tecken på aggressivitet.
Förslag till förbättring: När man hanterar en katt som är dokumenterat osäker hos veterinären, bör man ta det väldigt långsamt och försöka att utföra behandlingen på kattens villkor. Detta kan såklart vara tidskrävande, tid som man som djurhälsopersonal kanske inte har på polikliniken. En idé då är att boka in ett längre besök för katter generellt eller katter som man vet hade ett tidigare traumatiskt besök. Det är viktigt att katten får känna att den har kontroll och det sämsta man då kan göra är att tvinga den rädda katten ut ur buren genom att hälla ut den i en håv med tunt nät gjord för fiskar. Buren ser ut att vara skapad så att man kan ta av toppen så att katten fortfarande kan ligga kvar i sin trygghet och kunna gömma sig lite, medan man utför behandlingen och då är det att föredra. Man bör aldrig tvinga eller dra en katt ur buren utan försöka hitta andra lösningar på att få ut katten eller helt enkelt ta av toppen. Går det inte att utföra behandlingen utan hjälpmedel kan man använda sig av en plexiglasskiva med hål i att ge injektioner igenom som man sätter för i buren. På så vis behöver katten inte gå ur buren och behandlingen går förhoppningsvis snabbt och mer smärtfritt än att ligga intrasslad i en håv. Djurhälsopersonalen med håven står långt bort ifrån katten trots att denna ligger insnärjd i håven och försöker ge ett antal injektioner utan att först hålla katten. Han sticker flera gånger och man kan bara tänka sig hur det känns för en rädd och stressad katt att ligga inlindad i fisknät medan någon sticker igenom huden upprepade gånger med en allt slöare kanyl.
Det är beklämmande att se sådan okunskap i katthantering hos personal som ska vara utbildad. Att veterinären/djursjukskötaren tycks vara rädd för katten och håller sig på avstånd tror jag ökar kattens stressnivå ytterligare då den inte vet hur den ska tolka beteendet. Hade man handfast hållit i djuret kanske den hade kunnat lugna ned sig något. Detta fungerar såklart inte på alla djur, men på många. Djurhälsopersonalen klappar (inte stryker) även katten upprepade gånger, varav en gång på huvudet, lite oprovocerat, och det är för mig helt oförklarligt vad han vill åstadkomma med det. Det enda det kommer att leda till är att katten ännu mer försätter sig i försvarsställning då den redan ligger i ett extremt utsatt läge och blir ännu mer misstänksam, rädd och aggressiv.
I rummet kan man även tydligt höra ett hundylande, något som också verkar stressande på katten. Det är alltid viktigt att ta hänsyn till att omgivningen runt om djuret som blir behandlat och att se till att det är så lugnt och stilla som det kan bli. Att ha en ylande hund i samma rum eller rummet intill vid behandling av en så stressad och rädd katt är långt ifrån optimalt och vore det möjligt borde man ha utfört behandlingen på ett lugnare rum.