tisdag 5 oktober 2010

Om crazy cat vs crazy vet

Idag såg jag den nya tidningen av RAID där min reseberättelse är med! Wohoo! =) Dock har den inte hittat till min brevlåda än, men den kommer nog snart!

Fick en kommentar på bloggen om hur jag tyckte att man skulle ändra på hanteringen i videon jag publicerat nedan och eftersom att hemtentan där denna film ingick är betygsatt nu antar jag att det är ok att jag uttalar mig... =) Här är ett utdrag av min analys av filmen men många andra kan ha tolkat den annorlunda eller gett andra förslag till förbättringar.

Katten vokaliserar genom att fräsa, morra och skrika och vill inte gå ut ur buren. Visar tydliga signaler på att den vill bli lämnad ifred genom ovannämnda vokalisering och öronen lagda bakåt. Djurhälsopersonalen tycks mycket rädda för katten och försöker hålla så stort avstånd som möjligt till katten och hanterar den ganska bryskt, något som förvärrar kattens känslotillstånd och katten reagerar med mer och mer aggressivitet. Kattens mun är öppen, vilket är ytterligare ett tecken på aggressivitet.
Förslag till förbättring: När man hanterar en katt som är dokumenterat osäker hos veterinären, bör man ta det väldigt långsamt och försöka att utföra behandlingen på kattens villkor. Detta kan såklart vara tidskrävande, tid som man som djurhälsopersonal kanske inte har på polikliniken. En idé då är att boka in ett längre besök för katter generellt eller katter som man vet hade ett tidigare traumatiskt besök. Det är viktigt att katten får känna att den har kontroll och det sämsta man då kan göra är att tvinga den rädda katten ut ur buren genom att hälla ut den i en håv med tunt nät gjord för fiskar. Buren ser ut att vara skapad så att man kan ta av toppen så att katten fortfarande kan ligga kvar i sin trygghet och kunna gömma sig lite, medan man utför behandlingen och då är det att föredra. Man bör aldrig tvinga eller dra en katt ur buren utan försöka hitta andra lösningar på att få ut katten eller helt enkelt ta av toppen. Går det inte att utföra behandlingen utan hjälpmedel kan man använda sig av en plexiglasskiva med hål i att ge injektioner igenom som man sätter för i buren. På så vis behöver katten inte gå ur buren och behandlingen går förhoppningsvis snabbt och mer smärtfritt än att ligga intrasslad i en håv. Djurhälsopersonalen med håven står långt bort ifrån katten trots att denna ligger insnärjd i håven och försöker ge ett antal injektioner utan att först hålla katten. Han sticker flera gånger och man kan bara tänka sig hur det känns för en rädd och stressad katt att ligga inlindad i fisknät medan någon sticker igenom huden upprepade gånger med en allt slöare kanyl.
Det är beklämmande att se sådan okunskap i katthantering hos personal som ska vara utbildad. Att veterinären/djursjukskötaren tycks vara rädd för katten och håller sig på avstånd tror jag ökar kattens stressnivå ytterligare då den inte vet hur den ska tolka beteendet. Hade man handfast hållit i djuret kanske den hade kunnat lugna ned sig något. Detta fungerar såklart inte på alla djur, men på många. Djurhälsopersonalen klappar (inte stryker) även katten upprepade gånger, varav en gång på huvudet, lite oprovocerat, och det är för mig helt oförklarligt vad han vill åstadkomma med det. Det enda det kommer att leda till är att katten ännu mer försätter sig i försvarsställning då den redan ligger i ett extremt utsatt läge och blir ännu mer misstänksam, rädd och aggressiv.
I rummet kan man även tydligt höra ett hundylande, något som också verkar stressande på katten. Det är alltid viktigt att ta hänsyn till att omgivningen runt om djuret som blir behandlat och att se till att det är så lugnt och stilla som det kan bli. Att ha en ylande hund i samma rum eller rummet intill vid behandling av en så stressad och rädd katt är långt ifrån optimalt och vore det möjligt borde man ha utfört behandlingen på ett lugnare rum.

4 kommentarer:

  1. Hej!
    Det är så att jag gör ett arbete om hur man bli en djursjukskötare.
    Jag klickade in på din blogg och fick en massa hjälp, men jag undrar om du kunde svara på några frågor?
    Vet du om det finns någon annan väg att gå, om man inte lyckas komma in på Skaras utbildnings program. Kan man tex jobba och gå den vägen ?
    Hittar inte så mycker svar på internet.
    Sedan undrar jag vilka olika arbetsmiljörer man jobbar i och om det är mycket risker i arbetet.
    Sedan om du har något övrigt om yrket som du vill dela med dig av :)
    Är jätte tacksam för svar!
    Linnéa Rosén
    www.linnearosen.blogspot.com

    SvaraRadera
  2. Hej Linnéa,

    Kul att du hittade hit till bloggen! =)
    Från och med 2010 är ju djursjukskötare ett legitimerat yrke vilket betyder att man måste vara utbildad för att kunna jobba som det. Nu fram tills 2014 kommer det att vara övergångsregler som gäller då allting är, i princip, som vanligt på djurklinikerna, men efter det är det bara leg djursjukskötare som kan jobba. Hur man får legitimationen är lite olika... antingen har man gått i Skara (de som gick när utbildningen bara var ett eller två år kanske får göra någon kompletterande uppgift... vet inte säkert) eller så ska man ha jobbat med djursjukvård på heltid i 6 år eller mer. Det är inte det lättaste, speciellt inte med tanke på att söktrycket på utbildningen i Skara är rekordstort! Man utreder dock och planerar för att utöka antalet platser på utbildningen så håll utkik och sök om du är intresserad! (Det är även en bra idé att göra högskoleprovet för att lättare bli antagen). Det finns även några regler som gäller utbildad personal på humansidan som vill jobba med djur, men hur det ser ut för dem vet jag inte helt säkert. Du kan säkert hitta mer tydliga regler på Jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se). Idag finns också djurvårdarutbildningar att gå som gör att man kan jobba på kliniker men med väldigt begränsade sysslor och det kommer inte att leda till någon legitimation som djursjukskötare.

    Miljön för en djursjukskötare kan se lite olika ut beroende på om du jobbar på en liten eller stor klinik. På små ställen är det mer vanligt att djursjukskötarna sköter lite av varje - poliklinikarbete (ta emot dagpatienter), vård (inneliggande patienter), lab (kör prover), jobbar på röntgen osv. medan man på stora ställen mer har fast personal som jobbar på avdelningarna. Vanligt är också att djursjukskötare jobbar med rehabilitering och sköter sjukgymnastik för djur.

    Arbetsmiljön kan annars vara rätt hård, som inom alla vårdyrken. Mycket slit på rygg och knän - tunga lyft, obekväma arbetsställningar osv. Likaså utsätter man sig dagligen för en risk vid hanteringen av aggressiva/rädda djur så det gäller att vidta de säkerhetsmetoder som behövs (använda munkorg ex).

    Nu låter det som att det är mycket negativt med yrket men det finns många otroligt roliga delar också! Det är ett varierande yrke - man vet aldrig vad som ska hända under en jobbdag! Man får jobba med många olika djur och känner att man gör en insats för både djur och djurägare. Tycker man dessutom att det är intressant med biologi, etologi, anatomi, fysiologi, djuromvårdnad, rehabilitering och farmakologi så kommer man garanterat att stortrivas! =)

    Det är bara att fråga på om det är något annat du undrar!
    Ha det så bra!

    Mvh,
    Marica

    SvaraRadera
  3. Tack så jätte mycket, hoppas det går bra för dig att jobba sen! :) /linnea

    SvaraRadera