Sitter här och multitaskar med en klasskompis. Blir förhörd på hästanestesi för tillfället. Vi har hållit på sedan 9 imorse så vårt fokus är väl kanske inte vad det en gång var.
Denna vecka har vi haft två olika seminarier. Det första handlade om olika fall där vi skulle välja ut farmaka, anestesisystem, övervakning och postoperativ vård för olika typer av patienter. En mycket lärorik dag! Vi jobbade i små grupper först för att diskutera fram vad vi tyckte passade bäst för de olika djuren och sedan presenterades det inför klassen.
Det andra, igår, var ett artikelseminarium där vi läst ett antal vetenskapliga artiklar om riskerna med anestesi. På eftermiddagen gjorde jag om min operationstvätt och nu är det bara en anestesiexamination kvar - tentan!
Jag tycker att det märks att kursansvarig lagt ned mycket tid på att arbeta ut den här kursen, även om det är lite mycket just nu med flytt och olika examinationer. Vi i vår klass är ju lite av försökskaniner annars eftersom att vi är den första årskullen som går det treåriga kandidatprogrammet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej! Va roligt att följa din blogg! Kan du beskriva svårighetsgraden i programmet lite mer. Hade du svårt att komma in? är det mycket matte? vad har varit svårt respektive roligt?
SvaraRaderaSkulle vara så roligt att få veta hur du upplever det. MKT tacksam för svar!
MVH// Filippa
Vi i vår klass är ju lite av försökskaniner annars eftersom att vi är den första årskullen som går det treåriga kandidatprogrammet.
SvaraRaderaHur såg det ut innan er kull?
MVH
Julia
Hej hej,
SvaraRaderaAngående svårigheten på utbildningen så varierar det väldigt mycket, men överlag så kräver det en hel del energi och tid! Det andra året har varit mer intensivt än första och vi har läst mång stora kurser.
Just matte är det väl egentligen inte så mycket. Man ska kunna läkemedelsräkning, att kunna räkna doser osv. Den största utmaningen inom matematik hittills har väl varit statistikkursen på 7,5 hp.
Emellanåt är den teoretiska biten väldigt tung och då kan det kännas svårt. Den roligaste delen är nog när man känner att man faktiskt förvärvat en hel del kunskap och kan med hjälp av logik se exempelvis varför en viss sjukdom ger et visst symptom eller hur man bör lägga upp omvårdnaden runt patienten. =)
Innan programmet blev treårigt så var det tvåårigt och annorlunda upplagt. Vet dock inte exakt hur, men vi får mycket mer teori än tidigare år i och med att VFUn var lika lång då som den är nu (24 veckor).
Ha det så bra!
//Marica
Måste korrigera mig: VFUn var tydligen hälften så lång förr när programmet var tvåårigt... =)
SvaraRadera