Postpraktisktentakänslor...

Nu är den praktiska tentan genomförd. 8 stationer med olika uppgifter kan avbockas, och man skulle kunna tro att det nu känns väldigt bra, men nej. Jag känner mig nästan mer osäker nu än när jag går från en salstenta. Bara för att övningarna helt plötsligt examineras av en person som står och betraktar varje rörelse så förvandlas hjärnan till pulvermos och efteråt tänker man "Vad gjorde jag egentligen där inne?". Detta trots att vi övat flitigt på alla uppgifter innan! Nåja, vi får se.
I praktiken går de praktiskt examinationerna till enligt OSCE-modellen. Vi har i förväg fått ett antal uppgifter som är uppdelade i många, många steg. Några steg är kritiska - de måste ha utförts för att man ska kunna bli godkänd, men jag antar att de vill att man klarar de flesta stegen oavsett. Sedan väljs ett antal, av de många uppgifterna vi fått ut att öva på, ut som examinationsstationer. På varje station finns en examinator som inte får ge någon form av feedback utan som ska betrakta och kontrollera att alla moment utförs. Ibland kan man behöva be examinatorn att agera assistent vid exempelvis knäppning av steril rock eller dylikt. I de flesta fall har man sex minuter att fullfölja uppgiften som man då fått läsa innan klockan börjar ticka. Det kan stå t.ex. att man ska assistera vid en operation och ska klä sig sterilt och använda öppen metod vid handskpåtagning. Efter fyra minuter piper en klocka för att signalera att man nu har två minuter kvar... Klarar man inte uppgiften på utsatt tid blir man inte godkänd.

Det låter kanske hårt, men om man ska ha praktiska prov så tror jag att det är en bra, standardiserad modell att gå efter, annars kan betygssättningen lätt bli för subjektiv. Nu ska jag återgå till att plugga till salstentan litegrann... Sista spurten nu innan VFUn!