torsdag 11 augusti 2011

Arbetsskador

Liksom inom många andra yrken finns det risk för arbetsskador när man jobbar som djursjukskötare. Det behöver inte alltid vara de mest uppenbara som rygg- eller knäbesvär efter många lyft, utan skaderisken inom djurhälsovården är bredare än så. Vi hanterar djur, inte sällan mer eller mindre mot deras medgivande. Det hör inte till det "naturliga beteendet" för ett flyktdjur att låta sig undersökas och exponeras när det är sjukt eller skadat, och eftersom djuren inte förstår våra intentioner gäller det att kunna hantera var patient på rätt sätt och utvärdera vad som är rätt. För katter är kanske det mest förekommande misstaget att man har för bråttom, katter kan tycka att samma behandling, låt säga en injektion, är helt ok eller fara för livet, allt beroende på hur man beter sig gentemot katten.
Att etologi, djurens beteende, är viktigt i vårt yrke är inte bara nödvändigt för att ge bra vård, utan också för att minimera våra egna skador.

Så, rygg- och knäbesvär är såklart vanligt förekommande, men det finns också risk för bit- och rivskador av olika omfattning, risk vid exponering av olika läkemedel osv. Ett vitt spektra. Till vardags hör förstås blåmärken och lättare rivsår. Inte alltid är det djurens "fel", mitt senaste blåmärke har jag orsakat alldeles själv när jag lyckades snärta mig själv på handryggen när jag tog av mig handskarna. Lyckat.

2 kommentarer:

  1. Haha, skrattade lite åt blåmärket. Det har jag aldrig råkat ut för, men däremot att slå huvudet i burdörrar är en klassiker. Jag har också fått en permanentkanyl i armen av en kollega, skurit mig på fodersäckar osv. Möjligheterna är oändliga! ;)

    SvaraRadera
  2. Haha, ja, ibland vet man ju inte hur man lyckas! Ett riskfyllt arbete emellanåt, speciellt kanske när blodsockret är lågt... =P

    SvaraRadera