Vet ni, det är så lätt att bli kvar i det som är tryggt, det man är bekväm med och känner till. Det är ju faktiskt jobbigt att utsätta sig för nya miljöer, att behöva vara osäker och försätta sig i situationer man inte vet hur eller om man kommer kunna hantera. Då är det mycket lättare att stanna hemma med popcornpåsen och Bones-avsnittet istället! Eller hur?
Jag är egentligen en rätt harhjärtad person, har jag fått för mig i alla fall. När möjligheter dyker upp ser jag dem som en utmaning, en möjlighet att utveckla mitt liv och hoppar på projektet, men ju närmare händelsen jag kommer desto mer bekväm blir jag och TV-soffan blir alltmer lockande.
Helt idiotiskt eller hur? Om man aldrig testar nya saker eller gör saker man kanske egentligen inte vågar, hur ska man då utvecklas? Hur lär man då känna sig själv? Då kommer det att sluta med att man sitter där, i TV-soffan, många år från nu och är bitter över att livet inte blev mer än så. Inte mer än ett Bones-avsnitt på TV.
Jag tänker inte bli bitter.
Jag avger aldrig nyårslöften, men i år har jag faktiskt gjort ett undantag. Jag lovade att bli en JA-sägare. (Ni som sett Yes Man vet precis vad jag pratar om). Någon som säger ja till alla möjligheter och utmaningar som dyker upp längs vägen, och jag måste erkänna att det senaste halvåret har varit ett av de mest personlighetsutvecklande på mycket länge!
Studentinformatör för SLU? Ja, tack!
Fanbärare för Skara studentkår? Visst, låter kul!
Söka stipendie för att resa till Namibia och jobba med vilda djur? Absolut!
Studentblogga för SLU? Mer än gärna!
Sommarjobba inom branschen trots att jag bara läst ett år? Utan tvekan!
Vad jag vill säga med detta inlägg är väl kanske helt enkelt - utsätt er för risker! Det är då man känner att man lever, och studentlivet erbjuder fullt med möjligheter för en JA-sägare!
Så trots att jag egentligen inte tycker om bandet i fråga, och trots att låten är extremt uttjatad tänker jag ändå avsluta med The Killers - Human:
Sometimes I get nervous,
when I see an open door
Close your eyes
Clear your heart...
Cut the cord.
fredag 4 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra inlägg Marica! :D
SvaraRaderaTack Malin! =D
SvaraRaderaHej! Jätteroligt att du bloggar om programmet, har funderat på att söka in till det många gånger.. men en fråga tänkte jag ställa dig om det. :) Jag är extremt blödig men brinner verkligen för djur, så vill väldigt gärna jobba med dem..
SvaraRaderaläste nån policy på SLUs hemsida att man kanske måste avliva djur i utbildningssyfte, hur är det egentligen? Funkar det så? Jag som är så känslig tycker det låter jättehemskt.. men vill samtidigt gå utbildningen! :P
Tacksam för svar, du får gärna maila mig =)
vänliga hälsningar
Elin
tinyril@hotmail.com
Hej Elin!
SvaraRaderaDu har mail! =)
Kan säga det här också ifall någon som läser undrar: att avlivade djur används i studiesyfte har med dissektionsövningar att göra och det är oftast organ osv från slaktdjur, men en och annan kanin har vi även dissekerat under året.