Sederat min sista häst. Skött min sista hästnarkos. Lagt mitt sista taffliga bandage. Mockat min sista box. Lagt min sista permanentkanyl och svettats vid min sista fölhantering. Nej, så är det kanske inte, men for now. 9 veckor häst-VFU är slut. Det kanske låter underligt när det kommer från en hästrookie, men jag kommer att sakna det. Faktiskt.
Sista dagen spenderade jag på operation (ni kanske har märkt att jag gillar operation på häst? =P) och det inkluderade tre stående operationer och en allmän anestesi. En av de andra hästarna idag skulle ha varit under allmän narkos, men hon bedömdes vara alltför ataxis (för oregelbundet rörelsemönster) på sin sedering att vi inte vågade. Lyckligtvis gick operationen att genomföras ändå genom att låta henne bli stående. Anledningen till att man inte vill riskera att helt söva en sådan häst är uppvaket. Om hästen har problem att stå ordentligt på sedering kan man tänka att dessa blir än större efter allmän anestesi och risken att de skadar sig när de försöker ställa sig upp är stor. Hade man ändå behövt söva en sådan häst kan man hjälpa till med assisterad resning där personalen, via olika tekniker, hjälper hästen i uppvaket.
19 veckor av praktiska erfarenheter från djursjukvården är förbi. Jag kommer tillbaka till Skara som en ny person med mer insikt, mer erfarenhet och, förhoppningsvis, mer pepp än någonsin. =) Vad som däremot inte kommer tillbaka i lika bra skick som jag, är min namnskylt. Sprattliga katter, bråkiga hundar och buffliga mammaston har gått hårt på den lilla plastbiten. Kanske ska den få gå i graven nu, det finns snart inte tejp nog i världen för att hålla den samman...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar