Dags att slipa till både CV och rehabplan

Det har varit dags att ta itu med studentens måsten igen... Rehabplanen ska skickas till opponent den 2 januari och behöver finputsa lite delar. Några delar skulle jag behöva lägga till en del på, men vi får se hur jag löser det hela. Det är lite av en utmaning att skriva en rehabplan när man är såpass oerfaren med rehabilitering i praktiken, men övning ger väl färdighet får man hoppas.

Det börjar bli dags för klassen att polera till sina CV:n också, snart är det dags att börja söka jobb. På riktigt! =O

Om vi inte hörs igen 2011 så önskar jag er alla ETT GOTT NYTT ÅR!

Studentens lediga tid

Att studera är på många sätt olikt från att arbeta. Du kanske har mer strikta tider, mer "schemalagt" och färre möjlighet att disponera din tid efter eget tycke när du arbetar, men som student är helheten annorlunda.
Vi på vårt program har visserligen mycket schemalagt och börjar oftast 8 eller 9 och slutar 16, men när kvällen eller helgen kommer, då stannar oftast inte studentens arbete. Även om det är planerat 40 timmar/vecka när du studerar heltid så blir det sällan så, och även under lediga timmar är, i alla fall jag, upptagen med tankar om att jag "BORDE". Det finns alltid något att göra när det gäller studierna och det är sällan det går att koppla bort helt.

Jag har haft några år nu när jag tackat ja till en massa olika saker utöver studierna, men under jul har jag verkligen ansträngt mig att försöka koppla bort studier och andra måsten. Det har varit lite av en utmaning i sig, de stunder jag har lyckats har det varit gudomligt skönt, men framför allt OVANT.
Det gäller att, som student, försöka hitta stunder där studier och arbeten får stå åt sidan för lite välbehövlig ledighet...

GOD JUL!

Dan före DAGEN! Jag hoppas att ni alla har hittat julkänslan och att några av er fått lite snö i alla fall! Här är skolarbetet lagt på is till förmån för sista-minuteninhandlande av julklappar och lite sista-minutenpyssel.

Lämnar er med en önskan om en riktigt GOD JUL och en liten instruktion från Wallmar, om ni glömt bort hur man handskas med julgranskulorna...

Så här ligger det till.

Sista veckan innan lite schemafriadagar! Imorgon läser vi sista dagen innan julledigheten och nästa schemalagda aktivitet är den 10/1. Det ska bli skönt att få åka hem litegrann, men samtidigt finns det alltid något att plugga och ibland är det lite svårt att få ro och rutin på studierna under högtiderna.
Under jul har vi i uppgift att formulera en rehabiliteringsplan, och jag har, som sagt, valt en katt med artros. I början av januari ska vi skicka in arbetet till universitetet och till vår opponent som sedan, vid en muntlig redogörelse av arbetet ska komma med konstruktiv kritik. Är det tänkt. Så har man några dagar på sig att läsa arbetet man själv ska opponera på innan det är dags att återinfinna sig på campus i Skara.

Vår bil har dessutom gått vidare i livet till nästa stackars sate så vi ska ta buss och tåg hem med två katter och en hund. Håller tummarna för att snöstorm, trafikkaos, förseningar och folkmassor håller sig undan. ;)

Arbete med kropp...

Under veckan har vi haft väldigt bra föreläsningar av en norsk djursjukskötare som arbetar med rehabilitering. Norska är ju en fröjd att lyssna på dessutom, så det har varit en fin vecka!
Vi har dels haft föreläsningar, dels fallbeskrivningar men också praktiska övningar där vi tränat att använda utrustning som är vanlig på en rehabiliteringsavdelning. Många saker är bra mycket svårare än vad det ser ut! Som att mäta ledens böjlighet med en goniometer eller palpera fram vissa strukturer... men övning ger färdighet! Birka (igen, vår gårdshund) har varit med som övningshund. Goniometerövningen gillade hon inte, så det slapp hon, men när vi dagen efter jobbde med balansdiskar och bollar var hon desto mer motiverad!

Tänk vad många små muskelgrupper som arbetar bara för att tassarna förflyttas från hårt, stabilt, underlag till ett mjukt där patienten måste parera för att hålla balansen!

Arbete med hjärna...

Ojoj, var ska jag börja? Det händer så mycket nu hela tiden att jag får boka in i kalendern när jag ska andas. Det mesta är dock självförvållat. ;) Det är mycket som jag vill hinna klart med innan vi åker till Värmland över jul!

Förra veckan var jag på en föreläsning med hundpsykologen Anders Hallgren. Mycket rolig och inspirerande föreläsning och i helgen så var det träff med etologikursen med föreläsning av Kerstin Malm, hundetolog. Så det blev mycket hund förra veckan! Trevligt och, som sagt, inspirerande! Köpte en enkel aktiveringsleksak av trä till Birka (d/s gårdshund) som hon numer är halvt besatt av. Några av de mer avancerade aktiveringsleksakerna behövde jag nästan själv bruksanvisning till, men framöver tänkte jag införskaffa mer komplicerade saker. Birka behöver lite fler utmaningar! ;)

Ska jag då återknyta ovanstående diskussion till utbildningen och yrket så kan jag säga att det är bra om du som djursjukskötare har koll på marknaden med aktiveringsleksaker (bland annat). Inte sällan händer det att en hund eller katt drastiskt måste dra ned på sin vanliga fysiska aktivitet för att rehabiliteras efter skada, och då är det viktigt att patienten istället får arbeta med huvudet!

x antal timmars exjobbsbrainstorming är ekvivalent med y antal kaffekoppar

(Nej, jag läser inte statistik igen, men tvåorna har precis börjat! De stackarna... ;))

Veckan har tillbringats med träningsfysiologi häst och onsdagen spenderades bland annat ute på en travbana och i ett travstall. Mycket intressant, även för den oinvigde! Vi tempade och kollade hjärtfrekvens före och efter träning och hästarna hade också pulsmätare på sig under tiden. Kallt blev det efter en stund, men intressant var det! =)

Torsdag och fredag kommer att ägnas åt självstudier också denna vecka. Jag har hittat ett antal vetenskapliga artiklar att använda till min rehabiliteringsplan och ska idag sätta mig och gå igenom de vetenskapligt grundade böcker jag har eller har lånat. Möjligen har jag tagit mig vatten över huvudet genom att välja att utforma en vårdplan för katt, men hittills känns det bra! Det kanske är svårare att genomföra rehabiliteringsplanen sedan i verkligheten, hade det varit en del av arbetet.

Senare i eftermiddag ska vi träffas några klasskamrater på ett trevligt café i närheten och brainstorma lite kollektivt kring exjobbet. Ämnen, frågeställningar, studier... Tur att vi kan hjälpas åt! Själv behöver jag lite tankar kring hur jag ska utforma mina frågeställningar. Inte helt lätt detta!

Nytt fackförbund för leg dssk

Kanske ni minns att vi på utbildningen startade en studentgrupp som arbetade för ett byte av fackförbund? Från flera olika håll i landet arbetades det för ett byte och Naturvetarna bestämde sig i september för att välkomna alla legitimerade djursjukskötare. Wohoo! Det händer mycket på djursjukskötarfronten just nu! Eftersom att jag varit i kontakt med Naturvetarna dels genom studentgruppen och dels via artiklar jag skrivit om övergången så blev jag uppringd av en man från Na förra veckan. Intervjun kan ni läsa HÄR.

På fredag är det dags för Wallmars, vår asmatiske Cornish Rex, årliga återbesök på kliniken. Han fick diagnosen för ca ett år sedan så detta är det första återbesöket sedan dess. Jag vet inte om lungorna röntgas om årligen eller om det bara är en allmän koll, men det lär märkas. Håll tummarna för att allt ser/låter bra! Det har dock fungerat bra med inhalationsmedicinen, men han får fortfarande hostattacker till och från, speciellt i samband med städning eller flytt. =/

Katthantering

Egenstudier igår och idag. Något som faktiskt är rätt ovanligt för vår utbildning. Nog för att vi har tid för egenstudier men de brukar mestadels ligga som schemafria för- eller eftermiddagar. Vi är tursamma nog att ha många föreläsningar! =) Egentiden har i alla fall spenderats med att läsa artiklar om häst till ett grupparbete till veckan, fixa med etologiarbetet, planerat inför examensarbetet och ska nu, efter att ha sett klart på "En plats på landet" repetera läkningsprocesser och muskler.

Var imorse till forskningskatterna som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Mycket bra erfarenhet inför framtiden med tanke på all katthantering, inte för att jag är ovan, men en del av katterna är inte helt bekväma med hantering och man får lära sig läsa av katterna. Varje dag ska också en hälsokoll genomföras, ytterligare en bra erfarenhet inför framtiden! =)

M. semimembranosus, M. flexor digitorum profundus...

...Mm. intercostalis, M. obliquus internus abdominis, M. gluteus... De valbara kurserna har inletts och startas upp med lite repetition av anatomi och fysiologi. Idag har vi haft föreläsning om rörelseapparaten på förmiddagen och palpationsövning på katt och hund under eftermiddagen. Eftersom att vi i Skara inte har några försöksdjur så får vi förlita oss på våra egna som blir klämda och kända på. Birka, vår gårdshund, har varit med på övningar sedan hon var valp. Idag var det alltså palpation av muskler, senor och benstrukturer som stod på schemat, vilket slutade med att hon lade sig ned på bordet och halvsov. Många hundar var med och hela fyra stycken katter, vilket nog är rekord. Tur att KTC (Kliniskt TräningsCenter) har relativt många rum.
Vi skulle också testa en tryckmätningsmatta som mäter med vilket tryck djuret sätter ned tassarna bland annat, men det ville inte fungera riktigt. Birka fick istället demonstrera hur man visar upp sig för en hältutredning vilket hon klarade galant... jag själv tyckte mest att det var svårt att hålla balansen när jag skulle få henne att skritta, något som blir väldigt långsamt när hunden har korta ben. Stabiliseringsövningar för mig kanske? =)

Nu är det snart dags för mig att gå till gymmet och träna mina Mm. Gluteus på ett PowerStep-pass. ;)

Trevlig första advent!

Dagen efter Hernqvistan - den årliga novembersittningen - och första advent. Hoppas att ni alla får en mysig sådan!

Det har varit skönt med en lite mer ledig helg nu eftersom att nästa kurs inte börjar förrän imorrn. Ska dock jobba lite mer på etologikursen jag läser parallellt för att hinna ikapp lite. Det börjar närma sig slutet mot den också och just nu är det mest grupparbetet och sista helgträffen kvar. Lite klurigt är det att göra grupparbete på distans måste dock erkännas.

Snön lyser med sin frånvaro och tydligen har vi en mer normal Skaravinter i år. D.v.s. lera, plusgrader, dimma och regn. ;) Håller tummarna för att snön i alla fall hittar hem till Värmland i jul!

Skyltsöndag i Skara vintern 2009.

Slutspurt av DOVIS III

Fullt upp med slutspurten av Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd III. Imorgon är det presentation av fallen vi har jobbat med där jag fick fölungen Fenix som hastigt blivit moderlös.

Nästa vecka splittras klassen då den första valbara kursen i utbildningen börjar. Då blir det rehabilitering fram tills efter jul som gäller för min egen del.

I tisdags var den årliga DSS-middagen, som blir mer avancerad för varje år. DSS10 höll i arrangemanget i år och det blev väldigt lyckat! Mycket trevligt att få träffa de andra studenterna på programmet, annars är det svårt att veta vilka som läser vad och i vilken årskurs.

De högst utbildade i Europa.

Vi på det treåriga programmet kommer att vara de högst utbildade i vår yrkesgrupp i Europa! Hur trevligt är inte det att höra? Ja, kanske inte om man inkluderar all vidareutbildning som finns, men ur ett grundutbildningsperspektiv sett så. =) I veckan har Jordbruksverket varit hos oss och föreläst om legitimation, lagstiftning och gått igenom vad som händer om man blir anmäld. Så är det, med en legitimation kommer ett ansvar och som legitimerad djursjukskötare riskerar man också att bli anmäld och förlora sin legitimation. Många paragrafer och förordningar att hålla reda på, men jag förlitar mig på det gamla ordspråket "repetition är kunskapens moder" och tänker att när jag väl läst det några gånger så ska det sitta. =)

Nästa vecka är första kursen tillbaka i Skara färdig och examieneras i form av två seminarieuppgifter. Första seminarieuppgiften baseras på våra erfarenheter från VFU-perioden och där valde jag att skriva om assisterad utfodring på katt. Hittade inga vetenskapliga artiklar som talade om vad jag ville ha reda på, men förhoppningsvis ska mitt arbete bli ett bra diskussionsunderlag ändå. På fredag kommer nästa seminarieuppgift ut, men i helgen är det styrelsemöte i RAID (Riksföreningen Anställda Inom Djursjukvården) som gäller så det får vänta till nästa vecka.

Framtiden för en legitimerad djursjukskötare

En kär vän citerade Albert Einstein nyligen på facebook. Blev lite full i skratt och blev tvungen att fotografera mitt skrivbord:

If a cluttered desk signs a cluttered mind, Of what, then, is an empty desk a sign?

Djursjukskötarna går en ljus tid till mötes, i alla fall om man ska tro föreläsare, praktikplatser och det faktum att majoriteten av klassen redan har blivit erbjuden jobb. Det är nu mer än ett halvår kvar till examen. Några har tackat ja, och vet precis var de ska ta vägen efter 1 juni 2012, andra funderar fortfarande.
Tiden har gått så fort. Det är en klyscha, för 3 år känns spontant som lång tid, men vips så står man där och ska ut på nästa äventyr - arbetslivet.

Dödens recept: 100 gram mörk choklad, ½ tablett alvedon och 250 g idegran

100 gram mörk choklad är tillräckligt för att döda en 10 kgs hund.
½ tablett alvedon (250 mg) är tillräckligt för att döda en katt.
250 g idegran är dödlig dos för en normalstor häst.

Gissa vad vi har haft föreläsning om i veckan? Japp, förgiftningar! Läkemedel, växter, bekämpningsmedel, rengöringsmedel, insekticida preparat... ja, giftiga substanser är många och dessvärre är det inte alltid lätt att diagnosticera ett förgiftningsfall när det kommer in om inte ägaren noterat något, symptomen är nämligen ofta rätt diffusa. Så det gäller att vara observant och påläst som djurägare...

Vet ni förresten hur råttgift fungerar? Enkelt förklarat så är det den verksamma substansen i råttgiftet, som hämmar bildandet av vitamin K. Vitamin K finns är en nödvändig del i koaguleringsprocessen. I kroppen bildas ofta små sår som snabbt tas om hand och läker ihop igen. När koaguleringsprocessen inte fungerar så läker inte dessa sår ihop och de blir allt fler. Råttan dör alltså oftast av interna blödningar och det är en fördröjd effekt. Det tar en stund innan giftet dödar råttan.
Om en hund eller katt får i sig råttgift så händer samma sak. Symptomen är blödningar av olika slag, nosblödning, blod i urin/avföring, småblödningar i slemhinnor, lungblödning, ledblödning... En trevlig död.

Akutsjukvård

Första veckan tillbaka på universitetet efter VFUn och vi har inlett den med föreläsning och falldiskussioner om akutsjukvård. Mycket intressant! Nu i eftermiddag ska vi diskutera akutfall häst där vi har fått ut ett antal olika scenarion nu under dagen som vi fördiskuterat i smågrupper om vad som behöver göras av vem och hur. Nu ska vi alltså samlas i helklass och diskutera vidare.
Inom djursjuksvården är det är fördel om man är av problemlösartyp då det ofta uppstår situationer som kräver skräddarsydd lösning. Vad gör man t.ex. om en djurägare ringer in och dennes hund blivit attackerad av ett vildsvin och tarmarna hänger utanför kroppen? Vilka råd ger du? Eller om en häst lagt sig ned i transporten och inte kommer upp? Inte direkt bara att hiva den upp på axeln och gå...

Hur som helst:
Det var i alla fall väldigt trevligt att träffa klassen och lärarna igen!

Back to basics

Tillbaka till skolbänken på måndag. Då väntar en ny kurs, Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd 3, och veckan som kommer bjuder på föreläsningar bland annat inom akutsjukvård, sårvård och förgiftningar. Det ska bli intressant! Först är det dock reflektioner kring VFU-perioderna och inlämning av VFU-arbete som gäller. Mitt arbete är väl i princip klart, men skulle nog behöva läsa igenom det en gång till. Risken är dock stor att man då hittar något litet att ändra på vilket leder till att man skriver om hela arbetet. Denna vecka ska jag försöka hinna med att skriva klart mitt etologiarbete också... Mycket skrivande blir det, men det är väl bra övning inför examensarbetet som ska skrivas under våren.

I övrigt: På Skarafronten intet nytt.

Dä årner sä, å årner dä sä int, så årner dä sä ända!

Att flytta runt är otvivelaktigt rätt påfrestande, men samtidigt lär man sig mycket och blir många erfarenheter rikare. Som när vi flyttade ned första lasset till Skara denna gång (ni vet, historien jag egentligen skulle bespara er) och bilen med släp stannade två gånger på motorvägen och vi tvingades oförberett övernatta i Skara på sopsäckar med kläder i (när vi väl var framme). Polisen som sedan "stal" släpkärran under natten och bilen som stannade igen innan vi var ute ut Skara morgonen efter och vi tvingades ta tåget hem. Ni vet, sådana upplevelser. ;) Många erfarenheter rikare.

Vår nya lägenhet är i gammalt stuk och troligen inte renoverad sedan 60-70talen någon gång, men jag gillar det! Det ger stället lite själ och personlighet! Att trapphuset, och för att inte tala om tvättstugan, troligen insiprerat till värre skräckfilmer än Saw-serien, är en mindre detalj.

Ja, ni har förstått det nu: Under denna utbildning kan det bli en del flyttade, men kom ihåg detta värmländska ordspråk: Dä årner sä, å årner dä sä int, sö årner dä sä ända! [Det ordnar sig, och ordnar det sig inte så ordnar det sig ändå], även om det var svårt att tänka så när vi stod still på motorvägen med en död bil.

SLU är ett av Sveriges lärartätaste universitet. "Pffff! Som att det betyder något!" kanske du tänker... men det gör faktiskt det! Som student får man en hel annan kontakt med sina föreläsare och det hjälper otroligt mycket för ens eget lärande när du kanske är en av 40 på en föreläsare istället för en av 100 eller mer. SLU är också ett forskartätt universitet. Mycket forskning pågår hela tiden och det är just i ett sådant projekt jag är involverad i nu... Det är forskning om katter som pågår på SLU i Skara just nu och 2-3 gånger i veckan sköter jag om de 15 individer som ingår i projektet. Hade mitt första arbetspass imorse faktiskt. Mycket spännande!

Som student är det vanligt att dryga ut kassan med extraarbete, så gör också jag... det som är speciellt för min del är att allt mitt extraarbete sker inom SLU, genom exempelvis studentkommunikation eller som här i forskningsprojekt. Vill man finns det många möjligheter där ute som väntar... =)

Plastväxterna får sig en liten SPA-behandling i vårt nya gul/bruna, karaktärsfyllda, badrum!

Nu har jag sopat mitt sista sågspån...

Sederat min sista häst. Skött min sista hästnarkos. Lagt mitt sista taffliga bandage. Mockat min sista box. Lagt min sista permanentkanyl och svettats vid min sista fölhantering.
Nej, så är det kanske inte, men for now. 9 veckor häst-VFU är slut. Det kanske låter underligt när det kommer från en hästrookie, men jag kommer att sakna det. Faktiskt.

Sista dagen spenderade jag på operation (ni kanske har märkt att jag gillar operation på häst? =P) och det inkluderade tre stående operationer och en allmän anestesi. En av de andra hästarna idag skulle ha varit under allmän narkos, men hon bedömdes vara alltför ataxis (för oregelbundet rörelsemönster) på sin sedering att vi inte vågade. Lyckligtvis gick operationen att genomföras ändå genom att låta henne bli stående. Anledningen till att man inte vill riskera att helt söva en sådan häst är uppvaket. Om hästen har problem att stå ordentligt på sedering kan man tänka att dessa blir än större efter allmän anestesi och risken att de skadar sig när de försöker ställa sig upp är stor. Hade man ändå behövt söva en sådan häst kan man hjälpa till med assisterad resning där personalen, via olika tekniker, hjälper hästen i uppvaket.

19 veckor av praktiska erfarenheter från djursjukvården är förbi. Jag kommer tillbaka till Skara som en ny person med mer insikt, mer erfarenhet och, förhoppningsvis, mer pepp än någonsin. =) Vad som däremot inte kommer tillbaka i lika bra skick som jag, är min namnskylt. Sprattliga katter, bråkiga hundar och buffliga mammaston har gått hårt på den lilla plastbiten. Kanske ska den få gå i graven nu, det finns snart inte tejp nog i världen för att hålla den samman...

Etologi, anestesi och hästurin.

Hm, låter lite som titeln på en bok. Kanske mitt framtida, nostalgiska, magnum opus om min häst-VFU? ;) Två dagar kvar av sista veckan på häst-VFU. På fredag har jag tagit ut min lediga dag för jourhelgen jag jobbade så att jag hinner förbereda det sista inför flytten.
Just nu sitter jag på vår enda stol och använder skärbrädan som datorbord. Detta alltmedan cornishen Wallmar försöker bryta sig in i en kattgodisask. Bäst jag gör något åt det innan han tar en överdos av kattmyntelinser.

Vad har jag lärt mig under dessa, snart 9 veckor, på en stor hästklinik? VFUn är en stor del av utbildningen, kanske inte tidsmässigt, men rent utvecklingsmässigt och jag känner mig lite som en ny person som återvänder till sista halvåret på utbildning. Vad jag lärt mig, det hela är för överväldigande för att ens sätta ord på. Jag har lärt mig massor om hästbeteende, medicineringstekniker, säkerhetstänk och mer om anestesi än jag kunnat drömma om. Hoppas bara att jag nu ska kunna hålla alla kunskaper vid liv tills det är dags att praktisera dem ute i "verkligheten".

Men de små sakerna då, om jag måste nämna några. Ja, då har jag lärt mig:
- Att hästurin har ungefär samma färg som Mälaren (enligt en viss insiktsfull veterinär).
- Att vissa hästar tycks kunna känna igen ljudet av deras eget hästsläp.
- Att hästarbete kräver muskler (note to self: skaffa sådana)
- Att en fin pylorus (där magsäck övergår till tarm) kan orsaka jubelrop och eufori.
- Att, även om skaderisken är hög, och säkerhetstänket ett absolut måste, så är det inte sällan ens egen klantighet som orsakar den största blodutgjutelsen...

Mina veckor som hästrookie är snart över, och jag måste säga att det har varit fantastiska sådana. Personalen på kliniken är helt outstanding och det är med saknad och tacksamhet jag lämnar dem på torsdag.

Nu är det dags för mig att resa mig och hitta ett nytt gömställe för kattmyntegodisen, Wallmar har lokaliserat badrocksfickan.

Om du följer Dofsans dans...

...åt väster där som sol'n går ner, där vägar mötas fyra fler, Skara stad vi ser! (Ett litet utdrag ur Skarasången).
Snart är det dags att återvända till Skara ute på slätten, med domkyrka, kullerstenar och Dofsan (som för övrigt inte är en storpudel utan en å). Vi har redan flyttat ett lass ned, en historia som jag verkligen ska bespara er, och jag måste säga att jag har saknat Skara! Jag har också slängt ett öga på de kommande kurserna som vi ska läsa fram till januari: Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd 3 och rehabilitering. Schemat ser minst sagt späckat ut så jag hoppas att hjärnan inte får träningsvärk.
Det ska dock bli jätteroligt att få träffa klassen igen! Jag vet inte om jag sagt det tidigare, men jag har studerat på universitet tidigare där man var närmare 100 personer i samma "klass". Det är lite skillnad att vara knappt 40 kan jag säga. Gemenskapen är så mycket starkare och det var så mycket lättare att hitta nya vänner!

Sista veckorna nu på kliniken. I veckan har jag bland annat sett en stående operation där man opererade bort en äggstock som tumöromvandlats. Den var stor som en handboll och innehöll en halv liter vätska. Tydligen är det vanligt att dessa tumörer producerar testosteron (det manliga könshormonet) vilket ofta gör att ston som drabbas utvecklar ett mer hingstaktigt beteende.
Intressant!

Vem behöver hästetologi när det finns anestesigas?

Med risk för att späda på er uppfattning om att jag är ett totalt klantarsle så tänkte jag nu fortsätta min, numer rätt gedigna, lista över förvärvade arbetsskador. Jag vet inte om det är på grund av min egen fascination över vad man kan lyckas göra med sig själv, eller om det är för att visa att man är sin egen största fiende... eller bara för att det är ganska roligt, som jag berättar om alla skador för er. Well, here goes:

- Lyckats klämma fingret i bandagesaxen ("fel" ände). Två gånger. På mindre än en minut. På två olika fingrar. Ja, det blev blodutgjutelse.

- Lyckats träffa mig själv i ögat med en full dos av alcogel. Till mitt försvar var pipen igenkloggad och tog en heeelt oväntad vinkel än den beräknade.

Oftast är det inte patienterna som är farligast, utan sin egen klantighet. Med rätt kunskap kan man undgå många skador. Oavsett om det är kunskap gällande etologi, fysiologiska faktorer, famakologi eller bara basic info som hur man bäst hanterar en bandagesax.

Förra veckan på operation kunde jag bocka av ytterligare ett moment på min lista: Att vara steril assistent. Jag hjälpte till vid en kastration och fick en mycket pedagogisk genomgång av hur man gör och varför.
Det händer mycket på hästoperation, och jag känner att jag har lärt mig så otroligt mycket mer gällande anestesi här, än på smådjurssidan. Som sagt, alla hästar under anestesi är katastrofpatienter, vilket är väldigt lärorikt! Jag har fått en helt annan förståelse och ett nytt intresse för just detta ämne. Misstänker dock att jag tycker att jobba på operation på häst är lite mera spännande än operation på smådjur... Vem behöver etologiska kunskaper när det finns anestesigas? Hästhanteringen har aldrig varit lättare. (Hoppas att ni känner mitt stora etologiska intresse nog vid det här laget för att inte ta mig alltför mycket på orden... ;))

Survival of the fattest

Hette ett Simpsonsavsnitt jag såg tidigare i veckan. Så kanske det är... i den tecknade världen, men verkligen inte i vår! Att fetma blir vanligare och vanligare bland människor är vardagsmat, dessvärre återspeglas detta också på vårt djurägande. Det är beklämmande att se hundar som väger 10, 15, 20 eller till och med 30 kg för mycket! Eller katter med tvåsiffrig vikt när det normala egentligen hade varit 3,5 kg. Jag lider med dessa djur och jag kan verkligen inte förstå hur man som djurägare kan blunda för faktum. Flertalet av patienterna är uppenbara djurskyddsfall, men många är mer diffusa och gränsfall. Våra djur drabbas av precis samma sjukdomar som vi vid övervikt. Diabetes, hjärtproblem, andningssvårigheter, för tidig död... det är inte ovanligt att dessa patienter måste få extra syrgas för att orka med över huvud taget när de kommer in till kliniken.

Att bedöma hull kan vara svårt, men ta hjälp av kliniken och väg djuret regelbundet. Var noga med hur mycket foder djuret får (inklusive godis, rester osv)! Idag finns det flera olika dietfoder att ta hjälp av och många sköterskor kan utveckla bra bantningsprogram för djuren.
Survival of the fattest kommer nämligen aldrig att leta sig utanför Springfield.

The event of the week: LASER SHOW!

Idag har våra "frivilliga" veckor inletts på hästpraktiken. Det är veckor där vi får välja själva vilken avdelning vi vill vara på (olika från klinik till klinik dock, men vi får i alla fall några veckor där vi väljer själva). Själv stannar jag kvar på operation en vecka till och den ser ut att bli mycket spännande! Bland annat kommer vi ha en operation som involverar laser och en annan vars like aldrig gjorts på häst i Sverige tidigare. Som sagt, mycket spännande!
Tiden bara flyger iväg när man är på operation, jag vet knappt hur det går till men vips så är klockan 12 och dags för lunch! Kanske är operation min grej ändå...? Tycker bara att det är lite tråkigt i längden när djuren ligger däckande mest hela tiden. =P

Övrigt: Vi har nu börjat flyttpacka på riktigt och idag har det mesta av köket packats ned. Imorgon väntar badrum, därefter vardagsrum (bokhyllor med alltför många, tunga böcker), sovrum och hall. Hoppas på att få en "ledig" kväll på fredag för att i helgen sedan dra det första flyttlasset tillbaka till Skara.
Det är skönt att bo stort, men vid tillfällen som dessa hade ett rum med kokvrå inte varit helt fel.

Tillbaka till Framtiden

Andra veckan på operation nu och även om det varit relativt lugnt så har jag bland annat sett en halsoperation! Parametrar man blivit bortskämd att kunna kontrollera såsom ögonläge, pupillstorlek, tårflöde, ev nystagmus osv är lite mer svåråtkomliga när huvudet ligger indukat, men det gick det med! =)

Jag har börjat rekognisera arbetsterrängen inför framtiden - vilka kliniker finns? Var ligger de? Hur många anställda? Hur ser avdelningarna ut? Jag vill veta allt om alla! Man måste bara älska internet och dett informationstillgänglighet!
Varje år har programmet anordnad arbetslivsdagar där kliniker runt om i landet bjudits in till SLU för att träffa oss studenter, ge oss lite information och godis, och nätverka med framtida arbetstagare och vice versa. I år blir nog arbetslivsdagen mer spännande än någonsin eftersom att det snart är verklighet. Den 1/6 tar de första treåringarna examen! Det är med skräckblandad förtjusning och jobbar nu ut en plan för hur jag ska få mina klasskompisar att söka anställning i rätt del av landet... ;)

Gräsrelaterade arbetsskador

Arbetsskador förvärvade under jourhelgen:
- Skärsår av grässtrå
- Träningsvärk i händerna efter gräsplockning
- Blåsa på fingret efter att ha klippt 2 kg gräs till kortare strån.

Farligare än så blev det inte! =P Ovanstånde grässkörd var till en patient som behövde lite mer lättsmält föda, därav klippandet!
Det var en rätt behaglig helg, även om vi på söndag låg efter i tidsschemat en del då vi började dagen med en buköppning av en kolikhäst. Det blev helgens enda operation som jag deltog vid, men annars var det fullt upp med de inneliggande patienterna och en stadig ström av akutpatienter. Jag har fått se lite av varje faktiskt. En buköppning, en sparkskada (som involverade stora blodflöden), en hovböld, en ögonskada...
Idag har jag min lediga dag och har planerat in totalslappande med film och popcorn så snart alla saker på Att Göra-listan är avbockade.

- Skriva blogg och rapportera om helgen: Check! ;)
- ...dricka upp kallt kaffe som glömts bort under ovanstående aktivitet: Chee...eeeck.

Jourverksamhet

För att vi ska få ut det allra mesta av vår VFU-tid så finns dels en momentlista som ska genomföras, dels några andra kriterier som ska uppfyllas. Universitetet har samarbete med ett antal kliniker ute i Sverige som de anser lämpliga för vår utbildning (du kan alltså inte välja att göra din praktik var som helst...), och det gäller att uppfylla några kriterier, exempelvis jourverksamhet. Momentlistan innehåller uppgifter som inkluderas i en djursjukskötares arbetsdag såsom lägga kanyl, immobilisera en 600 kgshäst inför undersökning (tackar gudarna för sedering!) eller smittrena efter infektiösa patienter.
Andra faktorer som också ska uppfyllas är då att jobba två kvällar, eller en helg, på klinikens jourverksamhet. För mig infaller detta just denna helg. Spännande! =D
Till VFUn hör såklart också ett antal teoretiska uppgifter, inte att förglömma.

Första veckan på operation har gått fort förbi och jag börjar känna mig liiite varm i kläderna. Jag har börjat greppa övervakningsutrustningen, som i stort kanske är liknande smådjurs, men på samma sätt inte alls, vilka parametrar man mäter och vilka riktmärken man har att gå efter. Klurigt är det! Mina anteckningar från hästanestesiföreläsningen tycks dock vara helt korrekta: Varje hästanestesi är en akutpatient så det gäller att vara observant! ;)

Operation Häst

Ibland har jag perioder där min första tanke när jag vaknar på morgonen är: Åeee, över tolv timmar kvar tills jag får sova igen.
Just nu är en sådan period. Jag antar att det är all ny kunskap som tröttar ut min hjärna och ger mig ett sömnbehov jämförbart med ett spädbarns.

Trots överdriven trötthet så trivs jag väldigt bra på min klinik! Trevliga sköterskor, trevliga veterinärer, trevlig stämning! Denna vecka har jag börjat på operation och har bland annat hunnit med en stående operation där hästen då alltså inte läggs i allmän anestesi utan ges preparat så att den förblir stående under ingreppet. Ju fler stående operationer man kan göra desto bättre egentligen. Hästar är, som bekant, stora djur, och lång tid i liggande ställning kan ge skador såsom tillfälliga pareser (förlamningar) eller myositer (muskelinflammationer), för att nämna några. Under operationsveckorna kommer jag också att vara en del på sterilcentralen och idag, när det har varit relativt lugnt, har vi hunnit med lite instrumentvård.

Legitimationen - good or anus?

Jag själv är, som jag tidigare också sagt, positivt inställd till just legitimationen. Så tycker inte alla, har jag förstått. Bland annat har vissa kliniker varit kritiska rent av aktiva motståndare och, jag antar, rädda för att behöva öppna plånboken och betala djursjukskötarna skälig lön. ;)
Jag har dock hela tiden fått för mig att veterinärer också är positiva - det blir en kvalitetssäkrad vård, de behöver inte ta ansvar för var någon annan gör osv. Men så kom jag att tänka på att jag faktiskt inte har den blekaste aning om vad majoriteten av veterinärerna tycker? Good or anus? Dunno. Jag hoppas såklart att de ska se fördelarna i det hela, att djursjukvården drivs framåt!

Hästpraktiken har precis börjat, men för att få till en smidig flytt så gäller det att vara förtänksam. I min hjärna är det snart dags att flytta från Kolbäck och de första lådorna är redan packade. Det gäller att vara förberedd, snart slår verkligheten till!

Med epiduralkatetrar och ispistoler i doktorsväskan...

Ibland händer saker och ting så fort att man knappt hinner med att rapportera allt till bloggen, men jag ska göra ett försök att ge några smakprov av intressanta fall jag sett och upplevt. =)
- Arbetsendoskopi
När man med endoskop ned i svalget via nosen tittar med kamera. Under arbete, dvs i detta fall: galopp. Mycket intressant! Jag och veterinären stod vid sidan av med en liten dator och såg allt som hände i hästens svalg medan den rörde sig runt i ridhuset. Vanliga endoskop som man använder när hästen står stilla kommer från humanvården medan denna utrustning är specialanpassad för just häst. Priset? Sisådär en halv miljon.
- Scintigrafi
En form av bilddiagnostik där man injicerar ett radioaktivt ämne i hästens blodomlopp och sedan tar bilder med en gammakamera. Substansen tas upp extra mycket där det är aktivitet i kroppen och man kan se ansamlingar vid ex. inflammationer osv. Det knepiga med denna typ av bilddiagnostik är såklart dels den radioaktivitet som ämnet och sedan hästen utstrålar. Tack och lov har häst mycket kroppsmassa så det är inte mycket mängd som själva djuret strålar efteråt. Urinet däremot är inte att leka med! Dels så måste hästen stå stilla i ca 1,5 minut under tiden som bilderna tas. MYCKET komplicerad även på en sederad (som fått lugnande medel) häst! 2 timmar tog scinten jag var med på och då var det över 20 projektioner som skulle tas.
- Epiduralkateter
Tydligen inte så ofta man lägger en sådan på häst, men denna patient hade extrema smärtor och behövde så effektiv administrering av morfin som möjligt.
- Bortfrysning av svulster på penis
Ja, som det låter. Man fryser bort dem med, vad jag föredrar att kalla för "ispistol", men som egentligen är ett instrument som fryser med hjälp av lustgas.

Ja, det var ett axplock! There's more to come. =)

Hästklinik på väg!

Hästsjukhuset har en ambulerande klinik som åker ut på inbokad besök i området runt om. Med den åkte jag och en veterinär ut förra veckan. Det var intressant att se hur arbetet fungerar och vilka möjligheter man har även om de är lite begränsade. Trots att all utrustning måste vara portabel så kan man ändå använda både ultraljud, röntgen och behandla diverse åkommor. I stort så blir uppgifterna inte så olikt från de inbokade besök som kommer in till sjukhuset. Skillnaden är ju dock att hästarna slipper fraktas flera mil, och att djurägarna slipper avsätta en dag åt att komma in till sjukhuset.
Mycket praktiskt! Det var dessutom en trevlig upplevelse att få komma ut och träffa djurägare hemma, i en mer avslappnad miljö. =)

Liv - Död - Liv

...står det på likboden på kyrkogården på min hemort. Jag var dödligt rädd för att gå förbi där som liten och även om texten är menad som hoppfull så skrämde nog den mig mest av allt. Jag har aldrig varit särskilt bra på att "hantera" döden och när jag som barn insåg, tack vare en svensk talkshow, att alla dör, låg jag vaken länge, hade svårt att sova och var fruktansvärt rädd för att min familj skulle dö.
På kliniken måste jag hantera död nästintill på daglig basis, och även om jag tappat räkningen på antalet avlivningar jag deltagit i, så har jag ändå svårt att smälta det hela. Ena sekunden lever individen, den har ett liv, möjligheter, en historia. Nästa sekunden är allting borta. Av individen finns bara ett skal kvar. Livet är borta.
MEN
Det är också smärtan för de djur som avlivas som är sjuka. Det är en tröst. Döden är ett skydd för djuret att slippa behöva fortsätta lida av sjukdom, att slippa riskera att fortsätta misskötas, misshandlas, vanvårdas.
För mig är det obeskrivligt svårt att gå oberörd från en avlivning, oavsett orsak, men kanske mest när friska djur avlivas. Friska, unga djur som hade kunna ha ett bra liv.

Att jobba med djur är inte bara solsken, men vilka jobb är det?

Två veckors poliklinik.

Dessa två veckor på polikliniken har bestått till stor del av hältutredningar, en del endoskoperingar (av urinblåsa, trachea, svalg och luftsäckar) och akupunkturbehandlingar. Jag har testat shockwaveapparaten och gjort lite enklare sysslor. Som rookie är det dock begränsat vad jag vill utsätta djurägarna för, så jag har försökt känna av situationen och gjort det jag tyckt vore passande. Några röntgenbilder har jag tagit själv i alla fall, dock med lite instruktioner från en sköterska. Nästa vecka går jag över till vårdavdelningen, där blir det nog lite mer praktiskt.
Här på hästsidan har vi också fått 3 tomma veckor där vi får vara där vi känner att vi behöver eller vill vara mer.

Jag har ju ställt mig lite skeptisk till den här delen av VFUn på grund av min oerfarenhet, men jag gillar det alltmer! Inte så att jag kommer att överge mina smådjursdrömmar och börja på häst, men jag trivs bra här! Personalen och stämningen är trevlig och jag får inte samma splittrade känsla som jag fick på det lite större smådjursjukhuset. Det visar väl hur viktiga ens kollegor är! Utan teamkänsla falierar de flesta arbetsplatser förr eller senare.

A hard, hard work...

En foglig 15 kgs hund ska röntga abdomen (buk) i en utredning. Jahapp, sänker bordet och låter hunden hoppa upp. Höjer och lägger hunden ned medan matte och/eller husse håller i. BEEP - röntgenbild tagen. Det låter simpelt nog och även om man får bråka en hel del med vissa smådjur för att få de eftertraktade bilderna så är det ingenting gentemot det hårda jobb och den teknik som krävs på hästsidan. "Seså, upp på bordet nu lilla 500 kgs hästen så ska vi lägga dig ned!" Nej. På häst har man istället portabelt röntgenrör och flyttar sig runt patienten istället för tvärtom. Abdomenbilder kan man oftast inte ens ta på häst på grund av den stora massan.
Som sagt, mycket teknik och knep krävs för att få arbetet att flyta på och jag förvånas ofta över hur medgörliga de stora djuren är ändå. Hade de velat hade man ju på sekunden legat i en blöt liten pöl på golvet.

Jag blir så imponerad av personalen här som klarar av det tunga arbetet och som dessutom lyckas ha fritid och familj och egen häst! När sover de här personerna? Jag är dödstrött även om jag får sova 8 timmar per natt. I helgen sov jag 12 timmar mellan lördag och söndag. Men DÅ kände jag mig utvilad och pigg! =)

Den, det, it...

Jag fortsätter med lite mer terminologi och jargong. Jag upplever att den skiljer sig mycket mellan smådjur och häst och att det senare är mer rått, rakt på sak och praktiskt. Jag har försökt analysera det här nu och jag antar att det har att göra med "hästanvändandets" historia. Ett arbetsdjur som gör nytta på gården - oumbärlig! Numer också en inkomstbringande hobby, en passion, en karriär, en sport. Det har formats ett speciellt sätt att tala om djuren och flera gånger denna vecka har jag hört djurägare kalla sina hästar för "den". Det behöver inte betyda att de tycker mindre om sina djur, men jag som kommer från smådjurssidan blev lite förvånad. På smådjurssidan får man ibland onda blickar om man råkar säga "han" till en "hon" och vice versa. Det är det jag menar med att vara mer rak på sak.

Jag upplever att hästägarna som kommer hit är väldigt pålästa! De är kunniga och uppmärksamma, de känner sina hästar väl och noterar lätt små förändringar i hästens tillstånd och prestation. Nu generealiserar jag, men det är överlag det intryck jag fått under min första vecka. På smådjur är det inte alltid ägarna har så bra koll.

Handlar då allt om pengar? Hästar är stora djur, dyra i inköp och drift, de kräver mycket tid och omsorg. Ser man det då kanske mer som en investering, än om du fått din kattunge gratis. Nu säger jag inte att alla som fått katter gratis eller billigt är dåliga djurägare, men just att de inte kostar några större summar bidrar till problematiken. Kostade lite i inköp - slit- och slängvara. Du är mer rädd om din iphone för 6 000 kr än om din gamla Nokia 3310 som du fick ärva.

Hästspråk for dummies...

...eller kanske snarare HästÄGARspråk for dummies. En sådan handbok efterfrågar jag såhär tre dagar in i nya praktikperioden. Sista höstterminen på programmet har inletts och jag omges nu av stålhätteskor, tvångsspiltor och portabla röntgenapparater. Ja, och hästar förstås.
För eventuella nykomlingar: Jag är en rookie på hästar. Det kommer förklara en hel del av mina kommande inlägg.
Hittills har inte själva hästhanteringen uppbådat något större problem (jag spenderar mina första två veckor på polikliniken, dagmottagningen, också så hanteringen är inte så omfattande ännu), utan det är snarare så att jag har svårt att förstå hästägarspråk. En helt ny värld av terminologi! Jag är motvilligt lite imponerad. ;)

Hästvärlden tycks full av termer och begrepp som kan göra mer erfarna hästpersoner än mig förvirrad (det är i alla fall vad jag försöker intala mig). Som hund- och kattmänniska så känns smådjur så mycket mer självklara, terminologin är inte lika komplex och ja... allt känns mycket mer lätt.
Fast allt har väl egentligen bara med erfarenhet och kunskap att göra, många känner likadant inför katter som jag gör inför hästar. Igår frågade besiktningsmannen som kollade vår lägenhet nu innan avflytt om vår cornish rex Wallmar var en hund. Det är andra gången någon frågar.

Distanskurser och examensarbeten

Det är inte bara programmet som börjar igen på måndag, utan också SLUs övriga kurser. Denna termin tänkte jag läsa 10 hp hund- och kattetologi på distans utöver programmet. Kurser går ifrån Skara så det är lite dumt att jag nu är i Kolbäck fram tills november, men mot slutet av kursen är jag skarabo igen. Jag har kollat schemat lite över helgträffarna som är, och upplägget känns mycket bra! Det ser jag fram emot!

Jag har ju haft mina funderingar om vad jag ska skriva min kandidatuppsats om. Det har varit många idéer, men inga som jag kunnat greppa om och bena ut problematiken inom. När jag satt på tåget på väg till Stockholm förra veckan fick jag dock plötsligt en idé som jag lyckades arbeta ut något vettigt av. Så efter att ha diskuterat med en lärare har jag nu skickat ett mail till kursansvarig och frågat om det är ok att lämna in examensämne redan nu.
Vad det är? Ja, det får ni veta lite längre fram... ;)

Smådjur vs häst

Om en vecka har jag kastats in i nästa etapp av VFUn: Min hästpraktik.
Det är med blandade känslor om jag ska vara ärlig. Jag har aldrig varit en hästperson och har väldigt lite erfarenhet av hästar, även om jag fått en hel del mer nu under utbildningens gång.
Det är inte det att jag inte tycker om hästar, det gör jag, men kanske mest på avstånd. Jag har väldigt svårt att se mig själv jobba på en hästklinik i framtiden... men det blir med all säkerhet lärorika veckor!
Så det kan ni tänka på om ni vill läsa utbildningen: Ju mer erfarenhet av hund, häst och katt ni har desto bättre!

Dock kommer jag antagligen att vara helt slut under mina 10 veckor där så jag ber om ursäkt på förhand om de kommande 20 inläggen kommer att bestå av oläsligt dravel.

På resande fot

När ni läser detta har jag och min sambo lämnat utsikten på bilden ovanför och är troligen i full färd med att utforska Naturhistoriska Riksmuséet eller gå runt på Skansen... vi är alltså i huvudstaden och njuter av några dagars semester så jag har gjort som TV-kockarna och förberett lite i förväg så att ni ska ha lite att läsa. =)

Under djursjukskötarutbildningen som den ser ut nu blir det en hel del flyttande, men det kanske många av er redan har förstått. Först och främst flytten till Skara (om man nu inte råkar bo där redan), sedan 10 veckors smådjurpraktik och 10 veckors hästpraktik, och har man då otur är dessa två kliniker på olika orter. Därefter bär det alltså tillbaka till Skara för de sista 8 månaderna. Man blir mycket bra på att flyttpacka och städa, tvivla inte!

För vår del just nu har vi precis bokat om besiktningstiden på vår Kolbäckslägenhet så att vi ska kunna vara hemma, och är i full färd med att hitta vårt sista boende under utbildningen. Tillbaka till Bertland i november, något jag faktiskt ser väldigt mycket fram emot! =)

Förändringarnas tid är här...

...för många och på många olika sätt. Några förbereder sig nu på att flytta till Skara och träffa sina nya klasskamrater i DSS11, andra väntar spänt på eventuell reservantagning och kanske planerar back up-planer, ytterligare andra inser att de valt fel och vill något helt annat.
Vissa, sådana som jag, slutar sina sommarjobb och inleder en ny termin på utbildningen. Nu återstår två veckor av sommaren att vara ledig och njuta. Kanske ta en till båttur med Birka och Råttan?

Det har varit en bra tid på djursjukhuset även i år! Mycket att se, mycket att lära, trevliga medarbetare att återse... Ett av mina många varma minnen från i sommar är ett brev med mitt namn på till oss på vårdavdelningen, från en glad och tacksam djurägare som fått hem sitt djur på bättringsvägen. Rörd? Oh ja!

Nu har jag lämnat kliniken för i år, och vi får se om vi ses igen nästa sommar. Då är jag färdigutbildad och redo att påbörja ett fast jobb... någonstans där ute.

Arbetsskador

Liksom inom många andra yrken finns det risk för arbetsskador när man jobbar som djursjukskötare. Det behöver inte alltid vara de mest uppenbara som rygg- eller knäbesvär efter många lyft, utan skaderisken inom djurhälsovården är bredare än så. Vi hanterar djur, inte sällan mer eller mindre mot deras medgivande. Det hör inte till det "naturliga beteendet" för ett flyktdjur att låta sig undersökas och exponeras när det är sjukt eller skadat, och eftersom djuren inte förstår våra intentioner gäller det att kunna hantera var patient på rätt sätt och utvärdera vad som är rätt. För katter är kanske det mest förekommande misstaget att man har för bråttom, katter kan tycka att samma behandling, låt säga en injektion, är helt ok eller fara för livet, allt beroende på hur man beter sig gentemot katten.
Att etologi, djurens beteende, är viktigt i vårt yrke är inte bara nödvändigt för att ge bra vård, utan också för att minimera våra egna skador.

Så, rygg- och knäbesvär är såklart vanligt förekommande, men det finns också risk för bit- och rivskador av olika omfattning, risk vid exponering av olika läkemedel osv. Ett vitt spektra. Till vardags hör förstås blåmärken och lättare rivsår. Inte alltid är det djurens "fel", mitt senaste blåmärke har jag orsakat alldeles själv när jag lyckades snärta mig själv på handryggen när jag tog av mig handskarna. Lyckat.

Teori + Praktik = Nyckeln till framgång

Jag brukar ofta säga att vår utbildning är en perfekt kombination av teori och praktik. Vi läser mycket teoretiskt, mycket mer än själva yrket sedan är teoretiskt, men varierat med praktiska moment som tillåter oss att befästa kunskapen och utveckla tekniker vi sedan kan använda. Teroribiten är viktig för att förstå helheten, förstå varför och hur och det praktiska är viktigt för att vi ska kunna utnyttja våra kunskaper till fullo.
Att tio veckors VerksamhetsFörlagd Utbildning är väldigt utvecklande är kanske lätt att förstå, men vissa saker som man lärt sig under tiden kan vara lite svåra att peka praktiskt på: Det HÄR har jag lärt mig! Utan det har varit en successiv uppbyggnad av tekniker och hantering osv. Vad jag däremot kan säga att VFUn gett mig rent praktiskt är kunskap om hur man jobbar med bilddiagnostik. Vi har givetvis läst en del under utbildningen, och även övat praktiskt några enstaka gånger, men det är en stor skillnad mot att heltid spendera två veckor på röntgenavdelningen!
Jobbade nu i helgen och då hade jag stor användning av vad jag lärde mig under praktiken och efter att ha uppfriskat minnet gällande det nya datasystemet fungerade allt finfint. Det kanske inte blev de mest perfekta ledbilderna, men ändå, helt användbara! Underbart att känna att man kan vara någorlunda frigående!

2/3 - check!

Om tre veckor bryter SLU ny mark. Då inleder den första årskullen på det treåriga programmet sitt sista år. Det har alltså redan gått två år sedan jag och min sambo åkte Skara runt och tittade på lägenheter, två år sedan som den stapplande början mot legitimerad djursjukskötare tog fart.
2/3 har gått fort, men vad mycket man hinner lära sig och utvecklas!
Första året inleddes med en massa anatomi och fysiologi och lite farmakologi, men först och främst: Hur ser det friska djuret ut? Vilka är skelettdelarna och vad tusan heter de på latin!?
Jag satt med gloslappar och förhörde mig själv med det svenska ordet på ena sidan och det latinska på den andra. Sen fanns det ju ord man aldrig tidigare hört på svenska ens...

Till veckan kommer andra antagningsbeskedet och då kommer antagligen ytterligare några att tas in i DSS11 och de, liksom jag för två år sedan, ta de första stegen ut på osäker mark och snubbla över latinska termer och begrepp. En spännande tid väntar er! =)

Pre-helgförberedelser

När man har varit ledig i några dagar så tror man kanske lite naivt att man ska fortsätta där man slutade när man lämnade jobbet innan ledigheten. Så är det aldrig på ett djursjukhus. På vårdavdelningen måste man lära känna 10-15 nya djur, anamneser, preferenser och mentalitet. Vill man ge bra vård, tror jag, att det är viktigt att man tar sig tid med alla djur första gången man ser dem, och inte bara gå på diagnos och sjukdomshistoria och sedan tro att man "kan" djuret. Stationärvården handlar om så mycket mer än bara medicinering.
Därför var det en liten utmaning igår att komma tillbaka efter 5 dagars ledighet och inte känna igen ett enda djur. Nu är jag dock varm i kläderna, har bekantat mig med alla patienter och är redo för helgens utmaningar! =)

Jourarbete

En realtivt lugn dag på kliniken har kommit till ända. Fredag idag och har nu 5 lediga dagar att se fram emot. Bäst att ladda inför att jobba helg till veckan!

På kliniken där jag jobbar har vi beredskap dygnet runt, också på helger, och det kräver en hel del personal för att få det att fungera. Förra året var vi tre sköterskor och en veterinär dagtid, där en var ordinarie och sedan två sommarvikarier. I år tycks vi vara två, en ordinarie och en tillfällig, men det ska nog gå bra! Försöker göra det bästa av situationen i och med att det är begränsat med vad jag får göra och nu när jag inte är färdigutbildad. Jag är väl ingen drömkollega direkt att jobba helg med i och med att jag inte får ge narkotiska preparat, ej injicera intravenöst osv. Det blir en del pyssel med att få det att gå ihop när man inte är så många på kliniken, men jag försöker att ta igen det med bra förberedelser och struktur runt om så att det bara är de förbjudna momenten som jag hämtar hjälp för.

I en intervju jag läste för ett tag sedan tillfrågades en sköterska eller veterinär vad som var jobbigast med yrket. Svaret blev då att alla förväntar sig att man ska säga att det jobbigaste är avlivningar, men att det som faktiskt är jobbigast i längden är allt jourarbete. Att jobba kväll och helg är något som kommer med yrket, och visst kan det kännas motigt att behöva jobba när alla andra är lediga, men som jag sagt förut: Det är en helt annan stämning och flyter det på bra är det till och med roligare än en vanlig vardag! Det är en utmaning att få allt att gå ihop smidigt och lyckas man med det får man en välbehövlig adrenalinkick! =)

Breaking dawn

Nej, detta är inte ett hyllningsinlägg om Twilight (även om jag ska medge att jag är ett fan). Nej, detta är mer om gryningen ute i verkligheten. Vad gör du nu om morgonarna vid 4-5 tiden? Jag är ofta redan ute på vägarna och färdas när gryningen kommer och det bästa med det hela är inte stillheten, även om den är storslagen, och det är inte ljuset, även om det är vackert - utan det är det fantastiska djurlivet! Under mina två somrar som pendlare har jag sett oräkneliga rådjur, ett antal rävar, vissa grävlingar, några harar och en varg. Välkommen till Värmland - här ser vi varg på vägen till jobbet! =D

Jag skulle vilja övertyga min sambo att vi ska åka ut till ett jakttorn innan gryningen en dag och sätta oss och vänta - vad kommer vi att få se? Han är inte överexalterad över att behöva gå upp vid 3 dock.

Som ni förstår går mitt djurintresse djupare än enbart till de domesticerade husdjuren, vilket har använts emot mig både en och två gånger. En barndomsvän provokativt hotade att döda sniglar och maskar om han inte fick leka med mig. Smickrande? Ja... kanske på något avigt sätt. Uppskattat: Nej.

En domesticerad innekatt i skogen

Sommar, sommar, sommar...

Sommartid är högsäsong på djurkliniken. Förutom de patienter som kommer in även övriga året, kommer också många årstidrelaterade fall in och stallavdelningen svämmar just nu över av ormbettspatienter.
Nåja, det var kanske en överdrift. Det går sällan mer än en dag utan att man får in ett ormbett som läggs in. Svullna hundhuvuden och smärtande kattassar både här och där.
Påkörda katter tycks också populärt speciellt såhär under sommaren då de flesta katter väljer att gå ut mer. Tyvärr. Skadorna är sällan trevliga. (Then again, vilka är det?)

Om ett år är jag färdigutbildad. Då har första årskullen från det treåriga programmet examinerats och letat sig ut på arbetsmarknaden. Det ska bli spännande att se vad framtiden har att utvisa, speciellt med tanke på allt som händer gällande yrket framöver.

Nu ska jag strax återgå till stallavdelningen, snart går nästa ormbettshund hem.

Tacka JA!

Första urvalet till utbildningen är gjort och antagningsbeskedet kom i torsdags, vilket kanske inte gått så många förbi. I år var det lägsta betyget antaget i första urvalet 21,51. 46 stycken är antagna till utbildningen, detta inklusive överintag för att kompensera eventuella avhopp.
Gratulerar till er som fått en av platserna och välkommen till studierna och Skara till hösten!

Jag fick frågan angående reserver, om man har någon chans att bli antagen om man hamnat på reservlistan. Så jag har roat mig med att leta fram lite statistik över betygen från föregående år. Det är siffror från gruppen utan kompletteringar.
HT 2010
Urval 1: 21,60 i betyg.
Urval 2: 21,31 i betyg.
Det säger ingenting om hur många reserver som tagits in, eller hur många som kom in i andra urvalet, men man kan i alla fall se tendenser till hur mycket betyget rör sig. Det är ju inga garantier för hur det kommer att se ut i år, men det kan vara intressant ändå.
I min årskurs kom flera in i andra urvalet och några reserver kallades också. Någon strax innan kursstart och den sista reserven kom någon dag efter att utbildnigen börjat.

Så bara för att man blivit reserv behöver ingenting vara kört, men glöm nu inte bort att tacka ja till era reservplatser (eller platser, för er som blivit antagna)! =)

The other side of the story...

Inte alla fall slutar dock i solsken... Det finns patienter som kommer in till polikliniken för, vad djurägarna tror, en mindre åkomma, och får åka från kliniken utan vän då undersökningen upptäckt en allvarlig, terminal sjukdom bakom den lilla åkomman. Jag kan inte föreställa mig hur traumatiskt det måste vara.

Att ta bort ett djur är alltid svårt, men att gå från att tänka "Jag hinner nog förbi apoteket innan de stänger för att hämta ut eventuellt recept" till att, några timmar senare, åka hem med kopplet i handen eller buren tom måste vara extremt chockerande. Ibland önskar jag att vi kunde erbjuda någon form av stöd på kliniken i form av en krisgrupp eller dylikt...

Detta kan låta absurt för många, till och med för många som är djurägare själva. Inte sällan hör man ägare inne på kliniken roas över all teknik som används för att diagnosticera och behandla, men så ser verkligheten ut idag. För många, om inte för de flesta, djurägare innebär avlivning ett sorgearbete likt den när de mister en anhörig, och stöd från något håll önskas ofta. Idag får djurägarna gå hem och bearbeta förlusten själva, eventuellt med lite sympati från familj och vänner, men som jag upplever det så tas förlust av ett husdjur sällan riktigt på allvar från omgivningen. Kanske tillåts sorg under samma dag, kanske under några timmar, men inte under någon längre period. En vecka? Otänkbart.

Kanske blir det annorlunda i framtiden... vem vet?

This is where the magic happens...

...och även om ni hört att det är i kändisarnas sovrum i Cribs, så är det fel. Det är på stationärvårdsavdelningen på djurkliniken. I alla fall ibland. Som idag.
Ibland har vi inne extremt dåliga patienter. Patienter som nätt och jämnt lyfter på huvudet vid tilltal eller ligger helt platt på sidan utan att reagera på något. Vissa av dessa patienter avlider, vissa blir successivt bättre, och vissa, som en patient idag, får från ena ytterläget till det andra på ett dygn. En patient som igår bara låg, helt orkeslös, fick idag gå hem - pigg! Förändring kan gå fort och patientens tillstånd kan vara som dag och natt från en dag till en annan. I de bästa fallen så går det mot ett tillfrisknande. Tänk vad rätt analyser, rätt insatt behandling och omvårdnad kan göra. En solskenshistoria.

Vård

Ytterligare en vecka till ända... Att jobba kväll följt av dag är tidseffektivt för mig som pendlar och vid sådana tillfällen övernattar i Karlstad, men man blir väldigt trött! Lediga dagen efteråt tar jag sovmorgon! I onsdags blev jag väckt vid tolv. Väckt! Trött var ordet.

Veckan har gått åt till en hel del jobb på stationärvårdsavdelningen. Många inskrivningar, en del hemgångar och nu, innan helgen, också en del dåliga akutfall som behöver mycket tillsyn, omsorg och medicinering. Denna vecka har det inte blivit något jobbande ute på polikliniken, men det gör mig inte så mycket - vård är ett trevligt ställe att vara på! =)

Mina stenben och min squashomsorg

Med fötter och ben som känns som stenklumpar sitter jag nu här i min lånade övernattningslägenhet efter ett kvällspass på kliniken. Ibland kan det vara väldigt skönt att jobba helg eller kväll. Det är i regel inte så många som jobbar, det är lugnare, tystare - men samtidigt kan det också vara stökigare och mer bullrigt än det någonsin är under dagen/vardagen. Allt beror på tid, tid, tid. Hur många akutpatienter kommer in? Vilka typer av fall? Hur komplicerade blir behandlingarna? Hur många ligger inne?
Måndagar brukar i regel vara väldigt fullspäckade eftersom det är oftast då, de som väntat under helgen, kommer in. Under helgen så kommer det ju enbart in akutpatienter, alltså skrivs också många in. ERGO: måndagkvällen kanske är dömd till att bli stressig? Många inlagda från helgen och många nya akuter.

Aaanyhow, nu ska jag gå och vattna några bönstjälkar och squashplantor och sedan lägga mig med benen i högläge. Om 8,5 timmar kör vi igen!

Katter, hundar och boskap

Ledig idag! =) Passar på att vila upp mig och peppar mitt immunförsvar att söndra och härska! Inga mer förkylningar nu, två på en månad är mer än tillräckligt!

Det är helt otroligt vad mycket man får se och vad mycket man lär sig när man jobbar. Jag har saknat kliniken jag sommarjobbar på nu och det var roligt att se alla kollegor igen! Med trevlig stämning på jobbet och trevliga kollegor klarar man allt! =)
Mycket har man hunnit med under de tre dagarna jag hittills gjort också: Tagit blodprov på hund och katt, framgångsrikt! (Eh ja, det var sammanlagt två blodprov totalt så jag kanske inte ska ropa hej), jobbat på akuten och träffat en massa djurägare. Sett både det ena och andra intressanta fallet och under veckan har vi haft inne alla möjliga patienter, från ödlor till mindre boskap.
...och än är arbetsveckan inte slut! =)

995 sökande, 40 platser

Lunch på djursjukhuset och jag har avverkat 1,5 dag av mitt 7 veckor långa sommarschema. Tvärförkyld igen och nu hoppas jag på ett mirakel att jag ska bli frisk tills dess att jag ska börja gå själv - d.v.s. imorrn. Imorgon står POL på schemat och då kommer jag att arbeta samman med en veterinär och ta emot de bokade besöken som kommer under dagen. Spännande, spännande! Känner mig lite ringrostig att stå på egna ben men det ska nog gå bra! =)

995 sökande i första hand till djursjukskötarprogrammet till hösten 2011 och totalt var det 1759 personer som hade med programmet på sin lista. Det är en liten minskning från förra året där 1066 sökte programmet i första hand och totalt 1864. Detta till 40 platser. Så även om antalet sökande gått ned marginellt är söktrycket ändå väldigt hårt!

Glad midsommar!

Glad midsommar önskar jag alla läsare där ute i landet! Hoppas att ni laddat med vattentåliga sandaler och genomskinliga paraplyn som låter solen skina igenom för idag vet man aldrig vad som väntar! ...som vanligt, med andra ord. Allt väderprat inför midsommar börjar nästan bli lite tjatigt. ;)

Jag ska under helgen inte göra något djurrelaterat alls utan ska istället på bröllop! Nu när ni läser detta är jag troligen redan på väg till Göteborg och jag har varit lite förtänksam och förberett detta inlägg lite i förväg.

Om några veckor kommer första antagningsbeskedet för de som sökt utbildning till hösten! Sedan följer en spännande månad för er att söka bostad och planera er framtid på ny (eller gammal) ort. En spännande tid ligger framför er - studentlivet! =D

Att forma sin egen framtid

Jag är ju en person som tycker om att engagera mig aktivt i saker jag tycker mycket om. Därav mitt arbete för SLU som studentinformatör och bloggare, liksom att jag lite då och då publicerar artiklar i RAID-tidningen och sitter med i RAIDs styrelse och sysslar med marknadsföring. I helgen har det varit styrelsemöte och för de flesta kanske det låter som något obeskrivligt tråkigt att spendera helgen med, men faktum är att det är, tvärtom, otroligt givande. Jag vill arbeta för djursjukskötarna och de övriga anställda inom djursjukvårdens framtid. Jag vill vara med och påverka och skapa möjligheter! Så eftersom jag inte har några överdrivna politiska ambitioner, engagerar jag mig istället ideellt. =) Möjligheterna finns där ute, om man vill se dem!

I övrigt: Sista veckan nu innan sommarjobbet börjar! Dags att plugga på exakt vad jag får göra och inte!

Money, money, money...

Jag ska inte förneka att det är lite av en utmaning att skriva intressant studentblogg nu mellan studier och sommarjobb. Ni är knappast särskilt intresserade av att min brorsdotter nyligen konfirmerats, att Konsum Värmlands köttbullar testas för listeriabakterier eller hur jag bokar tågbiljetter runt halva Sverige. Dock är det så min vardag ser ut just nu, i ledigheten. Djuren håller sig friska så jag kan hålla mig undan från veterinärmedicinska vården tills vidare.

Oh, jag kom på en grej - CSNs fribelopp! När man studerar på högskola/universitet kan man söka studiemedel från CSN. Det man måste ha koll på är dock var man tjänar under året eftersom man inte får ha för hög inkomst - då drar CSN tillbaka på studiemedlet. Det jag tycker är något, för att uttrycka det milt, mindre ok, är att det inkluderar även det du tjänar under sommarmånaderna, när du inte får något stöd från CSN. Ajjabajja för att vara en alltför ambitiös student som jobbar under tiden du pluggar eller skaffar dig ett för välbetalt sommarjobb! Då kommer farbror CSN och tar din plånbok ifrån dig. Ja, eh, typ.

Nu är fribeloppen relativt generösa, du får tjäna en hel del utan att CSN kommer och knackar på dörren med förgrymmade miner, men rent principiellt borde sommarmånaderna räknas bort enligt min åsikt. Det kanske kommer som en nyhet för vissa, men studenter har hyra, elräkningar och ett behov av mat även juni-augusti. Newsflash.

Om någon vill förkovra sig i CSNs fribeloppsregler kan ni läsa mer här: CSN

(Jaa, visst är det fantastiskt att vi har möjlighet att låna pengar under studietiden så att vi kan utbilda oss osv osv, men jag måste ju få gnälla på någonting, right? Got to keep it interesting! ;))

Studiedekadens

Jag hör till kategorin som tycker om att studera, men studenter långt mer engagerade än jag, kan också bli skoltrötta. Typexempelt för min egen del var andra året under gymnasiet då schemat var otroligt intensivt under hela året och motivationen sjönk allt längre ned ju närmare examen man kom. Likaså har andra året på djursjukskötarprogrammet varit otroligt tungt. När jag räknade efter så var jag nog skoltrött redan efter att de första fyra poängen var avklarade i årskurs två, så VFUn ligger nog ganska bra som den gör nu - att studenterna går ut på praktik under våren i tvåan. Då är man lagom trött på all teori och behöver se verkligheten igen! Förhoppningsvis så har studielusten återfunnit sig i november när DOVIS-kursen (djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd) börjar!

Fega inte ur!

Inlägg 100 på djursjukskötarbloggen. Det tänkte jag fira med en allmän uppmaning till alla som funderar på att börja plugga på universitet: FEGA INTE UR!
Jag är en harig person, jag har sagt det förut, så jag vet hur tankegångarna går. "Neeej, tre år är alldeles för mycket!" "Jag har ju all familj, släkt och alla vänner här! I Skara (eller var ni nu kan vilja plugga) känner jag ju INGEN!" "Skara!? Vem skulle vilja bo där!??"
Det är helt normala tankegångar, men jag vill rätta: Tre år är inte mycket! Jag lovar! Åren går dessutom fortare ju äldre man blir... om det är någon tröst. ;)
Nej, du befinner dig inte i din tryggetszon, du känner ingen i Skara (eller where ever) och har kanske aldrig ens varit där. Det har majoriteten av de nya studenterna inte heller! Alla sitter i samma båt vilket gör det svårt att undgå att få nya vänner! =)
Att bo i Skara, jaa... så länge man inte bott där innan har man väl egentligen ingen aning om hur det skulle kunna tänkas vara? Kanske är det himlen på jorden för just dig!

Vad jag vill säga, oavsett vilken utbildning du funderar på att gå, är att inte låta ovanstående tankar hindra dig! Din hemort kommer att finnas kvar, likaså alla dina gamla vänner och din familj. Inte mycket kommer att ändras på de åren du läser på annan ort. Det är 7 år sedan jag lämnade min hemort och inte mycket har ändrats där heller. Sen finns det ju alltid Swebus, SJ (för de flexibla utan brådska), bil, flyg eller cykel också...

Fästingar - spindeldjurens antikrist

Jag kan inte påstå att jag är ett stort fan av något spindeldjur, varken skorpioner, vanliga spindlar eller noskvalster. Fästingar toppar nog dock listan och måste vara något av spindelvariantens svar på antikrist. Vad gör man? Hur kommer man undan? Vi kan lätt undvika att gå i högt gräs, att stoppa in långbyxorna i tubsockorna och sedan finkamma skrymslen och vrår för att avlägsna eventuella blodsugande gratisätare. Våra djur har inte samma valmöjligheter. De rör sig i samma miljöer och inte har tummar att använda för att stoppa ned pälsbyxorna i sockorna. Idag finns det flera olika preparat att använda, vissa säkrare än andra, och vi djurägare tvingas välja mellan pest eller kolera. Ska jag kamma min hund full i nervgift eller ska jag riskera att den smittas av borrelia eller anaplasma? Bor man i ett fästingtätt område eller har djur som lätt får fästingar är det dock oftast en nödvändighet att någon form av skydd. Fästingburna sjukdomar är inte att leka med.

Jag har tidigare skrivit om hur mycket kunskap saknas på kattsidan och att många likställer katt med hund. Ja, i en del avseenden är detta sant. De är båda köttätare, men där katten är strikt karnivor är hunden mer flexibel. De är båda rovdjur, men där katten är solitär är hunden ett flocklevande sådant. Katten är samtidigt också ett bytesdjur vilket gör att deras naturliga beteenden skiljer sig i fler avseenden. Det är alltså viktigt att vara försiktig med generaliseringar. Detta är också extremt viktigt vid val av fästingmedel! Vad som fungerar på hund kan ge allvarliga nervskador och i värsta fall död, hos katt.

Kanske är du en fästingförespråkare och då behöver du inte fortsätta läsa, men för er andra: Tänk till före! Tänk på fästingpreparat som medicinska medel och glöm inte att örthalsband inte kontrolleras på samma sätt som våra läkemedel. Vidare kan vitlök ge förgiftning eller anemi och är alltså inte att rekommendera. Så det gäller att göra sin fästingläxa och tänka efter före.

Framtida Skarabor:

Ingen ledighet utan sjukdom. Har blivit vrålförkyld som start på sommaren, men det hör väl bara till obligatoriet. =)
Kollar upp pendlingtider inför sommaren och försöker pussla ihop framtida jobb och resor. Jag, sambon och djuren njuter annars av att vara ledig och ute i fina vädret och försöker glömma alla förpliktelser och måsten. Tyvärr så har man en del sådana trots att jag nu egentligen har min semester. =)

Nu är det en månad kvar till antagningsbeskedet kommer och jag gissar på att många där ute kikar efter lite bostäder och hur Skara kan tänkas vara att bo i. Själv trodde jag inte att jag skulle bli så fäst vid Skara som jag faktiskt har blivit! Har insett det nu när jag flyttat därifrån under VFUn. Jag blir till och med lite lätt nostalgisk när jag hör västgötska på TV!
För er framtida skarabor kommer här lite länkar som kan vara användbara:
Skara
Centrumbostäder
Senäte

Annars kan man också hitta privata uthyrare på exemeplvis Blocket.
Lycka till!

Djurvårdare, utökad nivå

Fyra veckors ledighet innan sommarjobbet på djursjukhuset börjar. Dessvärre kommer mina arbetsuppgifter i sommar bli något begränsade då det blivit bestämt att djursjukskötarstudenter efter årskurs 2 får jobba som djurvårdare med utökad nivå, alltså inte som fullvärdig djursjukskötare. Uppgifterna kommer vara att ta blodprov, medicinera subcutant och intramuskulärt, men inte ge något intravenöst. Att lägga permanentkanyl fungerar alltså inte eftersom man då injicerar natriumklorid för att kontrollera att kanylen ligger i kärlet. Minns jag helt rätt så får vi heller inte sedera. Det vi får göra är dock att vara behjälplig med andra allehanda uppgifter och ta blodprov bland annat. Jag är väldigt tacksam över att ha fått sommarjobb på ett djursjukhus trots dessa begränsningar, man vill ju som student, gärna komma ut i arbetslivet så snart som möjligt.

Mitt sommarlov...

...så jätteskönt mitt sooommarlov ska bli, då är man leeedig hela långa dan! (om någon är bekant med den sången).
Japp, nu är termin fyra på djursjukskötarutbildningen klar och om ett år är den första treåriga kullen redo att möta arbetslivet!
Innan dess är det några kurser kvar dock. Först och främst 10 veckor praktik till, därefter DOVIS 3 (Djuromvårdnad vid sjukdomstillstånd), de valbara kurserna (rehabilitering och klinikens drift och arbetsledning för min del), vårdhygien 2, anestesi 2 och slutligen det stora kandidatarbetet.

Jag vet inte vilka alla är där ute som läser denna blogg - men vad skulle DU vilja att någon gjorde ett vetenskapligt arbete om? Många ute på klinikerna har ofta många idéer om vad de tycker saknas i arbetslivet och det vore roligt om man kunde producera något användbart. Själv har jag som sagt lite idéer, men i regel har jag hittills bara avgränsat mig till ett djurslag: Katt.
Så, vad tycker ni är lämpligt att våndas över under våren 2012? Ett lämpligt ämne att slita sitt hår till och spendera otaliga nätter i skolans datorsal med? Hit me! =P

Sista veckan

Sista veckan på smådjurspraktiken nu och 10 veckor har sannerligen gått undan. Jag är fortfarande på polikliniken och har sedan sist bland annat vaccinerat jättesöta kattungar, varit med på chipmärkning, tömt och spolat analsäckar samt hjälpt till att ta emot ett och annat akutfall. Just på polikliniken finns det kanske inte jättemycket för oss studenter att göra eftersom vi inte är "ansiktet utåt" men man får se och vara med om mycket ändå. Igår hade vi t.ex. en till fluoroskopi.
Idag har vi haft vårt sista handledarmöte. På varje klinik finns en person som är ansvarig för studenten/studenterna och de får själva välja hur de praktiserar detta ansvar. Vi har haft turen att ha en väldigt driftig och engagerad handledare som under hela praktiken stöttat och hjälpt till så att vi ska få göra och se så mycket som möjligt!

Insåg igår att jag kommer att få hela fyra veckors ledighet innan mitt sommarjobb börjar, och det känns välbehövligt just nu! År två på djursjukskötarutbildningen har varit ett tufft sådant och även om VFUn är extremt roligt så tär det på en att aldrig känna att man kan luta sig tillbaka på invanda rutiner.

"Thank God it's Caturday"

Sista veckan av VFU Smådjur är snart här och jag försöker smälta hur fort 10 veckor kan gå. Visserligen känns det som att vi redan bott i Kolbäck i en evighet men just tiden på praktikplatsen har gått väldigt fort. Till hösten kommer jag att fortsätta VFUn med 10 veckor på hästklinik. Ni kanske vet hur (lite) enorm min hästerfarenhet är? Mja, jag får bara hoppas att de anställda på hästsidan har mycket tålamod. =)

Jag har nu skickat in min sista uppgift till etologikursen jag läser vid sidan av så nu är det bara att lägga all energi på VFU-uppgifterna som är kvar. Uppgifterna, som från början hade en 6 sidorsgräns, kommer att bli gedigna och med all säkerhet överskrida maxsidantalet. Just idag tänker jag dock göra som katten Wilhelmina... slappa.

Thank God it's Caturday!

Polikliniken, pkl, pol...

Vad man än väljer att kalla det så är det där jag har spenderat veckan. Polikliniken är dit bokade patienter kommer (eller akuta) och först får träffa veterinär och djursjukskötare för en första bedömning och åtgärdsbehandling. Eftersom jag hade min jourhelg förra helgen har jag haft kortvecka nu och bara jobbat tre dagar. Tisdagen spenderade jag på ultraljudet och mot slutet av dagen kune man faktiskt identifiera några organ på skärmen av myrornas krig. Onsdagen gick jag på akuten och gårdagen delades mellan kattmottagningen, ortoped och akut.

Jourhelgen hade jag förväntat mig skulle bli kaotisk eftersom de senaste helgern har varit fyllda av akutpatienter och övertid. Att hinna äta och gå på toaletten ses som en lyx under sådana dagar. Min helg var dock alldeles lagom (även om ordinarie personal kanske tyckte att det var lite väl lugnt). Vi hade saker att göra hela tiden dock och man kände att man hade kontroll över situationen, även om man var ovan. Jag hann lära mig saker! Det är ju det som är själva syftet med VFUn.

Bland tarmar och varfyllda livmödrar...

Sista veckan på operation är nu förbi och jag har verkligen fått göra och se mycket! Bortsett från alla permanentkanyler som lagts och patienter som intuberats så har jag denna vecka också fått göra PTR (professionell tandrengöring), alltså sanera munnen på en patient från tandsten osv, assisterat vid biopsitagning via gastroskopi och varit steril assistent vid en pyometraoperation. En sådan operation innebär att man avlägsnar patientens livmoder som blivit inflammerad. Så bland tarmar och varfyllda livmödrar har mina händer varit idag... Är man lite sjuk som tycker att det känns häftigt? Nåja, har väl valt rätt yrke då i alla fall.

Igår hade vi en patient som kräktes flera gånger under narkosen och som låg allmänt dåligt i anestesi med apné (andningsuppehåll) och alldeles för högt i koldioxid i utandningsluften (vilket indikerar ökad koldioxidhalt i blodet = pH blir surt = enzymsystem och andra viktiga funktioner i kroppen blir nedsatta/slås ut). Det var mycket jobb att passa den narkosen, men det var också mycket lärorikt. Att en patient kräks under narkos är inte helt ovanligt, men det är viktigt att man suger upp och rensar upp så att inte patienten aspirerar maginnehållet!

Känns som att jag har tusen spännande historier att berätta från mina veckor på operation, men nu ska jag ta fredag och slappa lite. Jag gör min jourhelg denna helg så jag ska till kliniken imorrn bitti igen!